Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21 Del 22 Del 23 Del 24 Del 25 Del 26 Del 27

Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något! Det kan även vara  bra att snabbt skumma igenom den senaste delen innan du läser den här om du inte riktigt minns vad som har hänt sen sist.

Det blir tyvärr en väldigt kort del idag, men jag vill att det ska vara spännande och det vore inte lika spännande om jag inte slutade där jag slutar idag. Funderar på att byta Wendy-dag från torsdag till söndag, då kommer jag ha mer tid på mig att göra den...

- Del 28 - 

- Jaha? muttrar Wendy för sig själv och drar en djup suck. Det är så typiskt mig att säga nej till ett sådant erbjudande, tänker hon surt. Hon har fortfarande blicken på platsen från vilken Andrea försvann och överväger att springa ikapp henne för några sekunder, men Wendy skulle förmodligen bara snubbla, så panikslagen som hon blivit. Dessutom är hennes ben som fastlåsta, trots att de darrar så.

Hon stirrar upp mot himlen, och hittar inget som helst tecken på att det börjar bli dag igen. Himlen är mörkare än någonsin.

Hur sjutton ska jag nu klara mig, utan mat och allt?

Då börjar hon gråta igen. Först bara snyftar hon lite, sedan börjar hon storgråta. För att allt är så eländigt och att hon mår så dåligt. För att hennes liv har varit så misslyckat.

Sen, bara för att hon redan är så ledsen, råkar hon som av en händelse komma ihåg Nancy igen. Och det gör inte direkt saken bättre, om man säger så.

- Jag orkar inte längre, gnyr Wendy för sig själv. Jag orkar verkligen inte.

Jag bryr mig inte. Jag kan väl lika gärna dö här. Det gör ingen skillnad. Vad för liv har jag att leva ändå, liksom?

Hennes hjärta dunkar som aldrig förr när Wendy, som fortfarande gråter, springer bort till den lilla sjön bredvid; Fast besluten på det hon nu tänker göra...

Andrea är redan långt borta från platsen där hon lämnade Wendy. Efter alla år i skogen har hon lärt sig att transportera sig snabbt från olika platser. Hon försöker hitta en plats att sova på i natt.

Här blir nog bra. Eller, kanske inte bästa stället, men jag är ju så trött...

Andrea brer ut sovsäcken.

Precis när hon är på väg att dra sovsäcken över huvudet hör hon ett plaskande och ett skrik, en flickas skrik. Det skrämmer vettet ur henne, feg som hon är. 

Vad var det där?!

Hon reser sig sakta upp och försöker smälta informationen. Ett plask och en flickas skrik. Plasket måste komma från sjön, och skriket...

Sedan inser hon att det bara finns en enda sjö i närheten. Sjön där hon lämnade flickan hon nyss stött på. 

Hela hon fylls av panik. Hon lämnar kvar sovsäcken där den är och börjar springa. Hon är gammal och det är väldigt svårt för henne att springa så snabbt, men hon kämpar.

Hon hinner fram alldeles lagom för att se henne sjunka ner under vattenytan...

Fortsättning följer...

Kommentera vad ni tyckte!

Imorgon släpps, äntligen, det grymt efterlängtade The sims 3 Årstider! Jag har förbokat mitt och får det i morgon, så jag kommer att ha Tema Årstider precis som med Övernaturligt (jag är medveten om att jag aldrig gjorde klart Tema Övernaturligt, jag ska fixa det). Vissa har ju redan fått det idag, så vad tycker ni som redan har det om spelet? Lever det upp till era förväntningar?

Känner du att du har brist på bilar i spelet? Den här sidan har jättefina bilar (och andra saker) att ladda ner, gratis och av hög kvalité utan buggar! Här är några av mina favoriter:

Imponera på grannarna med en sportig Porsche (stavning...?)

...Eller så kan du köra med en Mercedes som inte sticker ut lika mycket.

Meh, orka sitta och bygga upp sin karriär eller kändisnivå?

Jag kör med min egenköpta limousin istället!

I den här får hela familjen plats.

...Fast vem bryr sig om man får plats när man kan ha en så här cool bil?!

Klicka på bilden av respektive bil för att komma till dess nedladdningssida och klicka HÄR för att titta på fler av hans bilar!

Tidigare publicerat:
Inledning, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

Jag hade tänkt att tisdag från och med nu är den oficiella Drömmar-dagen. Vad tycker ni om det?

Hailey Turow

- Jaha? Vadå? Kvittrade Cora. Hon verkade av någon anledning mycket gladare än vanligt, vilket gav mig ännu en anledning att inte berätta det. 

Men det är lika bra att få det gjort, tänkte jag. Hon kommer ändå få reda på det någon gång...

- Ehh... Jo, det är så att... Ehh...

- Är något fel, Hailey?

- Eh, nä...

Jo, det är det, tänkte jag bittert.

- Spotta ut det då. Jag blir ju nervös över att det har hänt något. 

- Jason bjöd mig på balen, flämtade jag ut. 

Nu var det sagt. Nu var det sagt. Mitt hjärta bultade. Hur skulle hon reagera?

Men någon reaktion fick jag aldrig. Cora var tyst.

- Hallå? Sa jag försiktigt. Men direkt efter det kom pipet som berättade att hon hade lagt på.

Jag lade ner telefonen i fickan igen...

... Och stirrade sedan ut i tomma intet, medan tankarna virvlade omkring i huvudet.

Och sedan började jag gråta.

Madde har rätt. Vilken jävla kompis jag är. Jag är så egoistisk... Jag gillar ju honom knappt. Även om det bara är en liten skolbal så sårar det ju Cora så...

Jag grät länge, men jag vet inte hur länge. Kanske timmar, kanske bara några minuter.

Det enda jag vet är att jag efter ett tag ramlade ihop på marken... Avsvimmad.

Cora Caverly

Jaha... Tänkte jag hopplöst och stirrade ut i tomma intet.

Det är väl mitt eget fel, antar jag. Jag skulle ha tagit mod till mig och berättat för honom för länge sedan...

Sedan skrattade jag till. Äh! Vad gör det egentligen. Det är ju bara en liten skolbal. Det här är ju så typisk amerikansk film det kan bli. Jag är så löjlig som skapar drama om sånt här.

Jag gick ner för trappan mot köket för att ta något att äta. Men då hade en väldigt, väldigt konstig känsla som inte riktigt går att beskriva smugit på mig...

En kvart senare

Jag satt och gjorde läxorna som pappa hade gått förbi skolan och hämtat, men det gick inte alls bra. Jag kunde inte koncentrera mig. Det var inte på grund av att läxan var svår, eller nyheterna om att Jason och Hailey skulle gå tillsammans på den där dumma balen. Det var den där känslan.

Koncentrera dig nu... Koncentrera dig...

- Det här går ju inte... Jag ger upp.

Med de orden reste jag mig upp, vilket kanske inte var så smart då det fick den där känslan att kännas ännu mer och ännu värre. Jag försökte ignorera den, men det var svårt.

Jag gick upp för trappan mot mitt rum igen.

På vägen dit insåg jag att jag var otroligt trött så jag bestämde mig för att gå och lägga mig fastän klockan inte var så pass mycket.

Det gick inte så bra. Eller, jag somnade direkt när jag lade huvudet på kudden, men den här lilla tuppluren skulle förändra en stor del av mitt liv, hur konstigt det än låter.

Anledningen var den speciella drömmen... Eller, själva drömmen var inte så konstig. Det var bara Hailey som stod och stirrade ut i tomma intet iförd sin skolbalklänning. Hon var såklart jättefin i den, men hon såg väldigt konstig ut. Jag försökte prata med henne, men min tunga var som låst.

Hailey började springa. Jag vet inte vart hon var på väg, om hon ens var på väg någonstans, men sprang gjorde hon verkligen. Det gick väldigt snabbt.

Helt plötsligt fylldes hela jag av panik, och jag förstod att något var fel och att det på något sätt inte var jag som kände den där känslan av panik. Men det var inte Hailey heller. Hon fortsatte springa, och mitt hjärta bultade otroligt snabbt. Jag hade verkligen panik, jag kunde ju varken röra mig eller säga något.

Helt plötsligt, lika plötsligt som hon hade börjat springa, stannade Hailey. Hon såg, minst sagt, väldigt trött och omtumlad ut.

Efter en stund insåg jag vart hon stannat. Framför en gata, som hon sedan sprang över. Min känsla av panik var större än någonsin, det var som att jag var på väg att spricka.

Och då vaknade jag. Mitt hjärta bultade jättehårt och jag var genomsvettig. 

Jag reste mig upp och försökte få ordning på mina tankar, men mitt hjärta bultade fortfarande jättehårt. Det hade ju inte ens varit en mardröm...

Vad hände? Tänkte jag desperat. Det är mitt i natten ju...

Jag försökte läsa en superbra bok för att tänka på annat, men det var väldigt svårt. Åtminstone i början; jag kunde inte låta bli att tänka på drömmen och den där underliga känslan som nu hade kommit tillbaka, starkare än någonsin.

Efter en liten stund somnade jag äntligen. Men dagen efter kunde jag fortfarande inte skaka av mig den där känslan...

Fortsättning följer

Minns ni att jag för lite mindre än ett halvår sedan startade något som heter Bildmåndag? Haha, det är knappt så att jag gör det heller. Jag glömde helt bort att göra det! Men nu tänker jag fortsätta med det.

För dig som inte är bekant med bildmåndag så är det ett slags inlägg jag lägger upp varje måndag (fast det gör jag ju inte, eheheheh) med en massa bilder i ett visst tema, och dagens tema är Twinbrook, staden som följer med Drömjobb. Det blir tyvärr inte så många bilder.

Matreplikator

 Matreplikatorn snabbar upp matlagningen genom att göra perfekta kopior av maträtter... I princip.

Kostar: 50 000 livslång lycka

Värde: 10 000 simdaler

Är du för lat för att laga mat varenda morgon? Har din sim en tendens att tända eld på spisen när den för en gångs skull försöker? Då är den här belöningen perfekt för dig! (det där lät som en reklam...) När du köper den här belöningen kommer den att dyka upp i familjekatalogen, så kan du sedan placera ut den i ditt hus. 

För att använda den är det bara att laga mat som vanligt, det fungerar med vilken maträtt som helst förutom Ambrosia, och sedan trycka på maträtten och välja alternativet Spara måltid (eller så drar du den bara till matreplikatorn och släpper den där).

För att sedan reproducera maträtten är det bara att klicka på matreplikatorn och välja vilket måltid du vill äta. När du sparat en maträtt kan du reproducera den tio gånger.

Humörhanterare

Humörhanteraren gör dig på bra humör och tar bort oroande tankar... Större delen av tiden.

Kostar: 60 000 livslång lycka

Värde: 12 000 simdaler

När du har köpt den här belöningen kommer den att dyka upp i katalogen på simmen som köpte den. Klicka på den för att börja använda den.

Bota - Tar bort alla negativa och neutrala humöreffekter hos den valda simmen.

Zappa - En slumpmässig negativ humöreffekt ges till den valda simmen.

Ibland kan det dock gå fel så att man själv påverkas negativt, men då kan man använda humörhanteraren på sig själv igen för att fixa till det. 

Samlingsassistent

Samlingsassistensen är ett ovärdeligt verktyg som hjälper samlare att

identifiera samlarobjekt samt hitta dem i kartvyn.

Kostar: 40 000 livslång lycka

Värde: 7200 simdaler

När du har köpt denna belöning hamnar en fjäril i din sims katalog. Klicka på den, så kommer det upp alternativ på vad du vill leta upp!

Ursäkta att simmen blundar...

När du har klickat på vad du vill ha är det bara att gå till kartvyn, så kommer det finnas maptags som berättar var det du valde finns. Föremålen kommer även "glänsa" så att du kan se exakt var de är.

Denna belöning är väldigt användbar om din sim håller på med Alkemi (Övernaturligt) eller något annat de kan tänkas behöva ädelstenar, insekter osv till.

Teleporteringsplatta

Teleporteringsplattan minskar dina transportkostnader med 100%... Inom en rimlig felmarginal.

Kostar: 75 000 livslång lycka

Värde: 15 000 simdaler

Denna belöning kommer att dyka upp i familjekatalogen när du köper den. Placera ut den och börja använda den! Du kan välja två alternativ: 

Om du klickar på ett av alternativen får du välja vilken plats i staden du vill gå till, så kommer din sim teleporteras dit - men ibland kan det gå fel och simmen teleporteras någon annan stans. Din sim kan teleportera sig hem igen via telefonen.

Kropsskulptör

Kropsskulptören kommer att ge dig exakt den form du önskar... Inom några procents marginal.

 Kostar: 30 000 livslång lycka

Värde: 6000 simdaler

Om dina simmar är för lata för att baxa sig iväg till gymet (eller äta för mycket) är det här en bra belöning! När du köper den kommer den, precis som teleporteringsplattan och matreplikatorn, hamna i familjekatalogen. Placera ut den på din tomt och börja använd den!      

När du har använt kroppsskulptören kommer den behöva ladda upp sig ett litet tag (håll muspekaren över den för att se hur länge), och ju högre styrka du har ställt in den på desto längre tid kommer den att behöva ladda. Annars är det en väldigt bra belöning, men var försiktig - det kan få motsatt effekt...

Om ni undrar varför jag är uppe så tidigt så är jag fortfarande Jetlaggad...

Jag vet att ingen av er egentligen gillar såna här inlägg, där jag står och säger en massa cheesy saker om att jag älskar er och att ni är bäst. Men nu måste jag verkligen tacka (fast så säger jag varje gång...), för alla tackinlägg jag har gjort tidigare kommer inte att räcka för att tacka er tillräckligt.

Gissa hur många unika besökare jag fick igår, den 11 november?

Jag flämtade till jättehögt när jag såg den där siffran, och efter det satt jag och log som en idiot och var nästan nära på att börja gråta. Mitt hjärta dunkade jättesnabbt. Knäppt eller? Det är ju bara en siffra!

Men nej, det är det inte. Det är väldigt lätt att besökarna bara blir siffror som ökar och ökar när man börjar få ca 80 läsare om dagen. Men när man tänker efter; Det är 613 PERSONER som har kollat. Personer som blir hungriga, glada, ledsna och slår lilltån i bordet. (kom igen, det händer väl er någon gång...?) Hela 613. Det är så svårt att tänka sig att ni är människor allihopa. (Det där lät väldigt taskigt och förmodligen väldigt konstigt...) 613 människor som går in på min blogg.

Det är tack vare er jag fortfarande bloggar, för de fina kommentarerna ni skriver och för känslan man får när man inser att "Min blogg börjar bli stor!". Det är tack vare er jag sällan tar åt mig av hatkommentarer, för jag vet att det är många, många fler som älskar bloggen än de som hatar den. Men jag hade aldrig lyckats ta mig igenom vissa hatkommentarer om ni inte hade funnits där och försvarat mig.

Hur kan jag tacka er?! Det känns inte som om en massa inlägg räcker. Ni kan väl kommentera något som känns rättvist? Eller något i den stilen...

Men tack, grazie, gracias, merci, gomawo, arigatou, dank, och hur man nu säger tack på andra språk. Ni är verkligen bäst.

Längtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarl

ängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtar!