Direktlänk till inlägg 13 september 2012
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21 Del 22 Del 23 Del 24 Del 25 Del 26
Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något!
KOLLA VAD DUKTIG JAG ÄR PÅ ATT UPPDATERA HISTORIERNA NU! xD
- Del 27-
Kvinnan står och stirrar på Wendy i chock. Hon försöker smälta synen – vilket är lite svårt då hon inte varit så här nära en annan människa på flera år, och människan hon ser är dessutom medveteslös – och försöker sedan samla ihop alla tankar.
Hon måste ha kommit hit precis nu... Det var ju bara några timmar sedan jag gick här ifrån för att plocka frukt...
Kvinnan börjar gå mot den avsvimmade Wendy. Hon har beslutat sig för att hjälpa den stackars flickan; Trots sin rädsla brinner hon för att hjälpa folk.
Undrar om hon lever? Andas hon? tänker hon nervöst.
Kvinnan når fram. Ja, hon andas. Kvinnan drar en lättad suck. Det var i alla fall tur. Jag får väl vänta här tills hon vaknar, och försöka hjälpa henne sedan...
När Wendy vaknar några timmar senare är hon väldigt omtumlad (men vem är inte det efter att ha svimmat i skogen) och minns inte särskilt mycket från dagen innan.
- Ugh...
Kvinnan står kvar och väntar tålmodigt på att Wendy ska resa sig upp ordentligt. Hon har tålamod, vilket är tur, för Wendy tar rätt lång tid på sig... Men hennes hjärta slår så otroligt hårt att hon nästan vill slita ut det. Snart kommer hon att få prata med en människa igen... För första gången på flera år.
När Wendy, som är mycket förvirrad, vänder sig om, och ser kvinnan som lugnt betraktar henne, skriker hon till.
- Vem är du?!
- Jag heter Andrea, trevligt att råkas, säger kvinnan lika lugnt som hon har betraktat Wendy i flera timmar och hennes röst är rostig och hes. Inte så konstigt. Det smärtar Andrea att kalla sig vid det namnet, men på senaste tiden har det känts rätt. Hon är någon annan nu...
Wendy blir inte mindre rädd för det. Snarare tvärtom.
- Nej, men ärligt. Vem är du? Och vad sjutton gör jag i skogen? Var det du som tog mig hit? Varför är det så mörkt? Varför är det så kallt? Vad är klockan?
Wendys tusen frågor sipprar ut ur munnen på henne med en gång.
- Såja, nu tar vi det lugnt. Jag vet inte hur du kom hit, jag hittade dig här avsvimmad. Vet du varför du är här, vart bor du?
Då minns Wendy. Herregud, vad tänkte jag med?! tänker hon...
- Ååh. Jag sprang upp i skogen, och jag gick vilse... Sen svimmade jag av rädslan att jag skulle dö i skogen.
Precis som jag då, tänker Andrea bittert.
Trots minnena som skjöljer över Andrea slappanar hon av i ansiktet och ler mot Wendy.
- Det är lugnt, jag bor här i skogen. Fråga inte varför. Jag kan ge dig mat, se till att du får sova, och sedan i morgon så kan vi försöka hitta hem till dig. Ifall vi inte hittar kan vi leva tillsammans i skogen tills någon hittar oss...
Först vill Wendy tacka ja, men sedan inser hon att det innebär att...
- Alltså... Jag skulle gärna vilja det, men... Nej tack.
- Va? Varför? Säger Andrea förbluffat.
Det blir som en ny familj! Skriker hennes hjärna.
- Jag vill bara inte... Byta familj igen....
- Byta familj? Det blir ju inte någon ny familj?
- Nej, kanske inte... Men ändå. Jag vill bara inte.
- Vadå, har något hänt?
- Alltså... Jag vet inte om jag vill berätta...
Andrea ser fundersamt på Wendy.
- Du kan säga vad du vill. Om du har haft ett svårt liv kan jag kanske hjälpa dig, jag har nämligen också haft det lite jobbigt och vet hur det känns...
Wendy ger Andrea en skeptisk blick.
Andrea suckar, men börjar sedan le igen.
- Äh, det är okej. Jag förstår, du klarar dig själv. Men du kan fortfarande ångra dig, kom ihåg det!
- Ja, jag förstår det. Tack för erbjudandet.
- Varsågod.
Med de orden går Andrea där ifrån.
Varför tackade jag nej?
Oj, vad sjukt att några av er fortfarande kollar in här. Alltså, jag vill börja med att verkligen be om ursäkt att jag bara lämnat bloggen att stå och damma när flera av er väntat på att jag ska komma tillbaka. Jag har helt ärligt inte vetat v...
... Och så gick det ett ganska bra tag utan att jag uppdaterat ordentligt. Igen. Det är väl egentligen samma anledningar som vanligt, har liksom inte så mycket sug att skriva något just nu, och har inte haft det på länge. Jag har liksom massa a...
Nu har det släppts en ny trailer för The sims 4, vars release verkligen börjar närma sig nu! Tänker ni köpa det? ...
Välkommen till FantaSims3, Fantas simsblogg! Jag som driver bloggen heter Fanny, men jag kallas Fanta, och jag är tretton år gammal. Men denna blogg är inte om mig, den är om spelet The sims 3! Här delar jag så ofta jag kan med mig av allt möjligt rörande spelet.
Om du vill veta mer om bloggen, klicka här!
Har du problem med ditt spel? Vill du ha hjälp? Behöver du ett tips? Jag kan försöka svara på dina frågor!
Tänk bara på att alltid googla eller söka i bloggen innan du frågar, att beskriva ditt problem så gott det går och att läsa min FAQ innan du frågar. Då blir det mycket lättare för mig att hjälpa till och hinna svara på allas frågor!
Ställ din fråga här:
Det finns många sätt att nå mig på, det bästa sättet är att skicka en kommentar eller fråga på bloggen men om du inte vill det står min mailadress ovan.
På thesims3.com heter jag Fantabest, bli gärna vän med mig där! Dock är det bäst om du inte ställer frågor där, du har betydligt större chans till svar på bloggen, i mailen eller på bloggens Facebook.
Om det är något speciellt du vill leta efter, sök upp det i sökrutan så letar den efter inlägg jag har skrivit med det temat! Om du t.ex. vill veta om Vampyrer, sök på "Vampyr" så kommer det upp inlägg om just vampyrer.
Sök alltid innan du ställer en fråga i frågerutan!
Allt på bloggen ägs av mig om inte annat anges och får absolut inte kopieras utan tillstånd.
Jag äger inte något av The sims 3, det är ett varumärke tillhörande EA.