Fantas simsblogg

Inlägg publicerade under kategorin Drömmar

Av Fanny - 14 maj 2013 16:15


 

Tidigare publicerat:
Inledningdel 1del 2del 3del 4del 5del 6, del 7

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 



För att fira bloggens årsdag så får ni en del av Drömmar! Jag kanske hinner en Nattens konsekvenser också, men jag prioriterade denna eftersom den är lättare att göra (och ändå tog det mig tre timmar att ta bilderna...)


 

Cora Caverly

 

 


- Va?! Är du allvarlig? Frågade jag. Jag kunde allt annat än att tro mina öron. Hur sjutton gick det ihop? 

- Ja. Eller... Det var inte exakt likadant. Du berättade ju som om du betraktade mig, men jag liksom... Var mig själv. Inte så konstigt kanske. Jag sprang, kände paniken växa i magen och dunka i huvudet, och sen sprang jag ut på en väg och vaknade som om det var en smäll... Svarade Hailey med lätt darrande röst.

Jag var fortfarande helt stum. Hur stor chans var det egentligen att något sådant skulle inträffa? En sak om vi båda hade drömt en helt normal dröm, det hade varit konstigt nog, men nu hade vi båda drömt en dröm helt utöver det vanliga...

 


 

- En sak som också var väldigt konstig var att innan jag gick och lade mig hade jag en otroligt konstig känsla i magen... Det var inte illamående eller något sådant. Utan... Alltså... Det finns liksom inga ord för den... Började Hailey sedan, men kunde inte fortsätta meningen. Jag stod bara och gapade.

- Vad är det? Frågade Hailey förvånat.

 


 

- Det var exakt samma för mig! Pep jag och kände hur känslan började växa igen.
- Känner du den nu också?! Frågade Hailey efter att ha tänkt en liten stund.

 


 

- Ja... Och den bara växer medan vi pratar om det här... 

- Det är så för mig också, kved Hailey.

 


 

Precis då ringde det in.

- Helvete! Svor Hailey efter att ha kastat en hastig blick på klockan.

- Vad har du nu? Frågade jag.



- Engelska... Du då?

- Jag med.

- Okej, då går vi in nu.



Med de orden gick vi, båda väldigt nervösa efter vårt samtal, in mot skolbyggnaden igen. Turligt nog var engelskan den sista lektionen, så vi skulle kunna diskutera händelsen ordentligt efteråt. Men det var ändå en lektion kvar, en lektion som förmodligen skulle vara väldigt jobbig...



Under lektionen var det så klart omöjligt för mig - och förmodligen även för Hailey - att koncentrera mig. Inte nog med att jag hade haft drömmen i huvudet hela dagen, nu var det dessutom tanken på att Hailey hade drömt likadant som gnagde i hörnet av huvudet. 



Efter vad som kändes som en evighet sa vår lärare äntligen att det var dags för oss att plocka undan våra saker och bege oss hem. Jag slängde snabbt ner alla böcker i väskan och sprang genast bort till Hailey.



- Vad ska vi göra nu då? Frågade jag så tyst jag kunde.

- Vad? Frågade Hailey oberört.



- Du vet! Sa jag, smått irriterad.

- Jag vet inte vad du pratar om, Cora, muttrade hon sedan och gick därifrån. Hennes beundrare stirrade på mig och började himla med ögonen, sedan gick de därifrån.

Vad...? 

 


Besviken gick jag hem - jag kände inte för att ta skolbussen - och hade nu ännu fler frågor i huvudet. Vad var det för dum känsla? Vad sjutton var det för dröm? Vad ville Madeleine? Varför hade Hailey drömt samma dröm som jag? Och varför ignorerade hon mig?!

Jag kunde inte hitta svar på någon av dessa frågor alls.


Hailey Turow



Vilken idiot jag är.

Jag var den sista på skolbussen. Alla andra hade redan gått av. Det var en av de få fördelarna med att bo långt bort från skolan, man kunde få vara ensam och för en gångs skull lite isolerad den sista biten av bussresan. Kate hade frågat om jag ville följa med henne hem, men jag sa så artigt jag kunde att jag "inte hade tid" och nu hade jag hela bussen - och mina tankar - för mig själv.



Herregud... Varför... Cora måste ha blivit så sårad... Men jag kunde ju verkligen inte svara, alla tittade ju på mig. 

 


 

Men ändå... Ingen av mina "vänner" är vänner egentligen. Cora är den enda riktiga vännen jag har. Kanske Madde också. Men ändå har jag svikit båda, bara för att uppräthålla mitt rykte. Stackars Cora måste vara så förvirrad... Både över drömmen vi delade och att jag ignorerade henne...

 


 

Det är så synd om henne. Hon har alltid funnits där för mig, men har ändå behövt vara ensam när jag haft någon annan kompis. Jag har svikt henne så himla många gånger, men hon har hängt kvar där ändå och aldrig svikt mig. 

Om det fanns ett pris för sämsta vännen i världen hade jag garanterat fått det.

 


Jason Knox

 


Det var en sådan stund igen. En stund där jag bara kunde vara själv, inte bara själv utan mig själv, tänka på mina egna behov. En stund där jag kunde låta tiden försvinna och bara gömma mig i min egna lilla bubbla. Låta den underbara musiken i hörlurarna flöda genom mig, väcka känslor inom mig som sedan illustrerades på duken.



Plötsligt stördes jag av känslan att jag inte riktigt var helt ensam längre. Jag försökte stöta bort tanken och koncentrera mig på duken, men det var svårt. Det var som att någon såg på mig, brände hål i nacken på mig med sina ögon. Jag försökte skaka bort det och intalade mig att det säkert bara var någon liten hare, men det var svårt. Jag vände mig alltså om... Och såg henne.

 



Cora. Cora Caverly. Alla vet vem hon är, alla känner igen henne direkt. Den ensamma tjejen som jag visste att många egentligen beundrade fastän ingen vågade erkänna det. Haileys erkänt bästa vän, oavsett vad andra trodde om deras och Haileys relation. Hon som nästan aldrig sa något, hon som alltid höll sig vid sidan om. Hon som alltid satt vid en avlägsen bänk och läste och alltid såg så himla avslappnad ut. Hon stod där på trottoaren och tittade med en blick jag inte riktigt kunde tyda på mig.



Jag hade definitivt ljugit om jag sa att jag ogillade Cora, trots att jag knappt hade pratat med henne, men jag ville verkligen inte att hon - eller någon över huvud taget - skulle se mig så här. Ingen visste att jag målade, ingen skulle få veta. I vår skola är det så hemskt, att man automatiskt blir en tönt bara för att man tycker om att vara kreativ.



Jag försökte så lugnt som möjligt lägga i från mig färgerna, och försökte blixtsnabbt hitta på en utväg från den pinsamma situationen. Sedan kom jag på att det allra bästa och vardagligaste sättet vore att le och gå fram till henne och hälsa. Då skulle det inte se ut som att jag försökte dölja något. Det skulle se kontrollerat och avslappnat ut. Cora verkade ändå inte som personen som skulle skvallra för alla i hela skolan om att hon sett en populär kille måla, ensam i sin trädgård. Sedan insåg jag hur patetisk jag var som ens tänkte i de banorna.



- Hej, sa jag och såg hur Cora blev lite nervös. Det var första gången jag på ett ordentligt sätt sa något till henne.

- Hej, pep hon till svar och såg mig knappt i ögonen.



- Vad gör du här? Frågade jag samlat.

Cora spärrade upp ögonen en aning. Hon såg nästan lite rädd ut.

- Jag... Jag...

- Är du på väg hem?

- Ja, sa hon och lät ganska lättad.



- Går du hela vägen hem? Varför tog du inte bussen? Frågade jag och blev lite misstänksam. 

- Jag kände för en promenad idag, mumlade Cora och såg plötsligt lite ledsen ut. Hon undvek min blick och såg obekvämt ner på sina fötter. Jag började undra om det kanske hade hänt något, och eftersom jag alltid måste vara så förbaskat omtänksam - vilket förstås inte var en dålig egenskap - kunde jag inte låta bli att bli lite orolig för henne.

- Är du okej? Du ser lite... Nere ut, sa jag försiktigt.



Cora tittade förvånat på mig. Sedan verkade hon bli lite generad.

- Ehm... Alltså...

- Du vill kanske inte prata om det? Föreslog jag. Hon såg misstänksamt på mig och verkade tveka, men efter ett par sekunder slappnade hon av och nickade.



- Vill du komma in en liten stund? Och äta något lite snabbt?

Cora såg lite förvånad ut, men jag såg genast att hon blev på bättre humör. 

- Okej... Tack. Vad snällt av dig, sa hon, och mycket riktigt lät hon som om hon var mycket gladare.


Fortsättning följer...

Ursäkta att bilderna i klassrummet är av så dålig kvalité, jag hann aldrig fixa det tyvärr.



ANNONS
Av Fanny - 7 februari 2013 19:44

           

Några bilder som jag tog på Cora och Hailey medan jag väntade på att det skulle bli dag när jag gjorde senaste delen av Drömmar. Ska göra en ny del så fort jag får inspiration och har tid, ork och lust för det! :)

ANNONS
Av Fanny - 1 januari 2013 20:15


 

Tidigare publicerat:
Inledningdel 1del 2del 3del 4del 5del 6

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 

Än så länge följer jag mina nyårslöften! Woop woop!


Nej, det står inte "Del 1", det står "Del 7"...

 

Cora Caverly



När jag vaknade den morgonen hade jag fortfarande den där nedrans känslan - jag måste verkligen hitta ett namn till den - i magen. Den var inte lika stark som förut, men den var fortfarande där och jag var fortfarande fullt medveten om den.


 

Det var inte oro. Det var inte illamående. Det var inte spänning. Det var inte förväntan. Man kunde inte relatera känslan till något, vilket var ytterligare en anledning till att jag hatade den.


Jag reste mig upp och gäspade.Vad är klockan...? tänkte jag omtumlat.
Hon var bara sju på morgonen. Jag har alltid en tendens att vakna tidigt, av någon anledning. Även om jag inte ställer väckarklockan, vilket jag inte hade gjort nu. 

 
Då kan jag lika gärna gå till skolan, tänkte jag bittert och reste mig upp. Jag skulle missa så mycket annars, och just nu var det det sista jag behövde. 

Jag gick till badrummet, tog på mig min morgonrock och började borsta tänderna. Jag konstaterade surt att jag inte hade glömt bort den konstiga drömmen. Det hade jag innerst inne hoppats på när jag vaknade. Jag brukade alltid glömma mina drömmar, speciellt mardrömmarna - för jag erkänner, det här var en mardröm. Men den här var lika tydlig nu som den var när jag drömde den. Den var nästan tydligare än de minnen jag hade från gårdagen. Vilket inte direkt gjorde den mindre kuslig.



Det känns som om drömmen för med ett meddelande på något sätt... Tänkte jag först men skakade sedan bort tanken. Det var ju löjligt. Jag hade verkligen läst för mycket böcker. Plus att jag inte för mitt liv kunde komma på vad det där "meddelandet" skulle kunna vara.


 

- Herregud, jag har borstat för länge... muttrade jag för mig själv och spottade i handfatet.

 

Jag gick ut ur badrummet...

 

... och ner för trappan.


Pappa satt vid matbordet och läste tidningen. Bredvid honom satt Miki och åt flingor. Men mamma syntes inte till, vilket förbryllade mig.


- God morgon, pappa och Miki, sa jag så muntert jag kunde och satte mig ner.

- God morgon, Cora! Kvittrade Miki och log. 

 
Pappa slog ihop tidningen.
- God morgon? Var inte du sjuk? frågade han misstänksamt.


Jag suckade.

- Jo, men det var nog lite falskt alarm. Jag mår mycket bättre idag. Och om jag ändå vaknade tidigt...

- Visst, visst, skrattade pappa.
 


- Var är mamma? frågade jag.

- Hon sover, mumlade pappa (som hade tagit fram tidningen igen) frånvarande.

- Ärligt talat?! svarade jag, förvånad. Mamma brukade aldrig sova så här länge, hon vaknade absolut senast klockan kvart i sju. Nu var hon kvart över sju.



- Hon verkar inte må så bra, sa Miki. 


Detta gjorde mig fundersam. Något höll på att hända med mamma. Det var säkert jobbet som slet ut henne igen. Stackaren. Jag brukade alltid försöka övertala henne att ta det lugnt, men hon älskade sitt jobb för mycket.
 


En halvtimme senare kom skolbussen, och jag gick så entusiastiskt jag kunde på. Jag bodde så långt bort från skolan, så det var väldigt få personer som satt på bussen.
 

 



Skoldagen blev rätt så normal. Jag hade inte missat så jättemycket från dagen innan, och jag kunde hänga med i det mesta. Inget var konstigt på något sätt.

... Om man bortser från att Madeleine - Haileys kompis - stirrade på mig under hela matten. Jag försökte ignorera henne, men det gick inte så bra. Jag tror nästan att hon såg ledsen ut. Men jag kan ju ha inbillat mig.


På lunchrasten kom Hailey rusande mot mig. Jag hade inte sett henne på hela dagen.

- Cora! ropade hon glatt.


 

- Vad kul att du är här idag! kvittrade hon.

- Ja... Jag mår mycket bättre nu, svarade jag.


 
- Skönt att höra, då kan man ju krama dig! sa hon och gav mig en stor kram. Jag kramade tillbaka, förstås.
Då kom den där känslan tillbaka. Jag hade lyckats ignorera den hela dagen, och tack vare det hade den minskat så att den knappt var märkbar längre. Men nu var den där igen. Och den bara växte.

 
- Vad var du för sjuk egentligen? frågade Hailey.

 
- Nja... Jag vet inte riktigt. Jag mådde illa, och kände mig bara allmänt risig. En typisk sådan sak som går över på en dag, svarade jag, även om orden innehöll en smula lögn.
- Okej... Svarade Hailey fundersamt.


- Du... Förlåt för det där med Jason, sa hon sedan försiktigt. 

Ajdå. Det hade jag glömt bort. Det fick känslan att växa ännu mer än vad den redan hade gjort. Och jag vet inte varför, men mitt humör sänktes nästan direkt.

- Det... Det var inte meningen att göra dig ledsen på något sätt. Så jag ber verkligen om ursäkt för det. Är det okej att jag går med honom ändå..? Fortsatte hon.


Nej
, var min första tanke. Men jag kunde inte förmå mig att säga det.
- Jadå, det är lugnt! Skolbalar är ändå inte min grej.
- Skönt att höra, svarade hon och log. Men jag stirrade bara ner i marken. Känslan hade börjat bulta uppe i huvudet nu, som ett enormt huvudvärk.

 
- Cora... Är något fel? sa Hailey och granskade mig.
- Eh... 
Ska jag berätta?! Tänkte jag desperat.


Äh, det är väl lika bra...

- Jo, det är så här att... Jag drömde en konstig dröm i natt. En väldigt konstig dröm, började jag.

- Jag lyssnar, sa Hailey.


- Det var... Du. Du stod i mörkret på någon gräsmatta. Jag vet inte vart... Jag vet bara att du hade din mörkblåa klänning på dig. Den som du skulle ha på skolbalen.
 


- Och sen... Sen fick jag panik. Men det var inte jag som kände paniken... Det var som om jag var du. Men jag satt ändå och såg på, och jag kunde inte kontrollera vad du gjorde... Så jag satt och kollade på dig, men kunde ändå känna dina känslor.


 
Något flackade till i Haileys blick, men en sekund senare var hon normal igen. Jag fortsatte att berätta.
- Sedan började du springa, paniken växte, du sprang över en gata.... Och då vaknade jag, genomsvettig.


- ... Jaså? svarade Hailey. Det hördes på hennes röst att det inte var vad hon förväntat sig. Och jag hörde nästan lite oro bakom orden.


Jag skrattade till.

- Ja. Jag drömde det. Knäppt, eller hur?

 

Hailey svarade inte.




- ... Vad är det? Frågade jag försiktigt.



Efter en stunds tystnad svarade hon med en knappt hörbar viskning.

- Jag drömde samma dröm.

Av Fanny - 13 november 2012 17:00


 

Tidigare publicerat:
Inledningdel 1del 2del 3del 4, del 5

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 

Jag hade tänkt att tisdag från och med nu är den oficiella Drömmar-dagen. Vad tycker ni om det?

 

Hailey Turow

 


- Jaha? Vadå? Kvittrade Cora. Hon verkade av någon anledning mycket gladare än vanligt, vilket gav mig ännu en anledning att inte berätta det. 

Men det är lika bra att få det gjort, tänkte jag. Hon kommer ändå få reda på det någon gång...

 



- Ehh... Jo, det är så att... Ehh...

- Är något fel, Hailey?



- Eh, nä...

Jo, det är det, tänkte jag bittert.

- Spotta ut det då. Jag blir ju nervös över att det har hänt något. 



- Jason bjöd mig på balen, flämtade jag ut. 

Nu var det sagt. Nu var det sagt. Mitt hjärta bultade. Hur skulle hon reagera?

Men någon reaktion fick jag aldrig. Cora var tyst.

- Hallå? Sa jag försiktigt. Men direkt efter det kom pipet som berättade att hon hade lagt på.



Jag lade ner telefonen i fickan igen...



... Och stirrade sedan ut i tomma intet, medan tankarna virvlade omkring i huvudet.



Och sedan började jag gråta.

Madde har rätt. Vilken jävla kompis jag är. Jag är så egoistisk... Jag gillar ju honom knappt. Även om det bara är en liten skolbal så sårar det ju Cora så...

 


 

Jag grät länge, men jag vet inte hur länge. Kanske timmar, kanske bara några minuter.



Det enda jag vet är att jag efter ett tag ramlade ihop på marken... Avsvimmad.


Cora Caverly



Jaha... Tänkte jag hopplöst och stirrade ut i tomma intet.

 


Det är väl mitt eget fel, antar jag. Jag skulle ha tagit mod till mig och berättat för honom för länge sedan...

 



Sedan skrattade jag till. Äh! Vad gör det egentligen. Det är ju bara en liten skolbal. Det här är ju så typisk amerikansk film det kan bli. Jag är så löjlig som skapar drama om sånt här.

 

   


Jag gick ner för trappan mot köket för att ta något att äta. Men då hade en väldigt, väldigt konstig känsla som inte riktigt går att beskriva smugit på mig...


En kvart senare


 


Jag satt och gjorde läxorna som pappa hade gått förbi skolan och hämtat, men det gick inte alls bra. Jag kunde inte koncentrera mig. Det var inte på grund av att läxan var svår, eller nyheterna om att Jason och Hailey skulle gå tillsammans på den där dumma balen. Det var den där känslan.


 


Koncentrera dig nu... Koncentrera dig...

 


 

- Det här går ju inte... Jag ger upp.


 


Med de orden reste jag mig upp, vilket kanske inte var så smart då det fick den där känslan att kännas ännu mer och ännu värre. Jag försökte ignorera den, men det var svårt.



Jag gick upp för trappan mot mitt rum igen.



På vägen dit insåg jag att jag var otroligt trött så jag bestämde mig för att gå och lägga mig fastän klockan inte var så pass mycket.

 

 


Det gick inte så bra. Eller, jag somnade direkt när jag lade huvudet på kudden, men den här lilla tuppluren skulle förändra en stor del av mitt liv, hur konstigt det än låter.



Anledningen var den speciella drömmen... Eller, själva drömmen var inte så konstig. Det var bara Hailey som stod och stirrade ut i tomma intet iförd sin skolbalklänning. Hon var såklart jättefin i den, men hon såg väldigt konstig ut. Jag försökte prata med henne, men min tunga var som låst.



Hailey började springa. Jag vet inte vart hon var på väg, om hon ens var på väg någonstans, men sprang gjorde hon verkligen. Det gick väldigt snabbt.



Helt plötsligt fylldes hela jag av panik, och jag förstod att något var fel och att det på något sätt inte var jag som kände den där känslan av panik. Men det var inte Hailey heller. Hon fortsatte springa, och mitt hjärta bultade otroligt snabbt. Jag hade verkligen panik, jag kunde ju varken röra mig eller säga något.



Helt plötsligt, lika plötsligt som hon hade börjat springa, stannade Hailey. Hon såg, minst sagt, väldigt trött och omtumlad ut.



Efter en stund insåg jag vart hon stannat. Framför en gata, som hon sedan sprang över. Min känsla av panik var större än någonsin, det var som att jag var på väg att spricka.



Och då vaknade jag. Mitt hjärta bultade jättehårt och jag var genomsvettig. 



Jag reste mig upp och försökte få ordning på mina tankar, men mitt hjärta bultade fortfarande jättehårt. Det hade ju inte ens varit en mardröm...



Vad hände? Tänkte jag desperat. Det är mitt i natten ju...

 



Jag försökte läsa en superbra bok för att tänka på annat, men det var väldigt svårt. Åtminstone i början; jag kunde inte låta bli att tänka på drömmen och den där underliga känslan som nu hade kommit tillbaka, starkare än någonsin.



Efter en liten stund somnade jag äntligen. Men dagen efter kunde jag fortfarande inte skaka av mig den där känslan...


Fortsättning följer


Av Fanny - 16 oktober 2012 13:00

  

 

Tidigare publicerat:
Inledningdel 1del 2del 3, del 4

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 


Jason Knox

 

 

- Vad ville du prata om? frågade hon och såg på mig med ett leende.

Hur sjutton ska jag formulera det här nu då? Tänkte jag i panik.


 


- Jo... Ehm... Det är ju skolbal snart. Och jag har liksom ingen att gå med...

Jag slutade prata och bara såg på Hailey, men hon sa ingenting. Hon höjde bara sitt högra ögonbryn.

- Ehh... Jag skulle liksom vilja ha någon att gå med så snabbt som möjligt, för jag hatar att säga nej till alla andra som frågar. Jag är inte speciellt intresserad av någon, men med tanke på att du också förmodligen kommer behöva säga nej  till en massa personer så vore det kanske smidigt om vi gick tillsammans?


      


Något flackade till i hennes blick och hon blev plötsligt frånvarande. Det slutade med att jag fick harkla mig för att hon skulle titta upp på mig igen och svara.

 


- Jo... Jag förstår vad du menar. Det är jättejobbigt att säga nej till alla. Och du är schyst. Så ja... Vi kan väl gå tillsammans.


 

 

- Bra! Sa jag med ett litet skratt.



- Då ses vi väl här? 

- Ja, klockan 17.30 på tisdag, svarade jag.


       


- Visst. Då ses vi. Min matte börjar nu, så jag måste dra. Men vi ses väl? 

- Eh, aa. 


Madeleine "Madde" Cohen

 

 

 

Jag satte surt telefonen mot örat och väntade på att få höra Hailey svara. Hon skulle precis ha slutat skolan, så det var rätt liten chans att jag skulle nå henne med tanke på alla hennes andra beundrarinnor. Men det var värt ett försök.

Svara, svara, svara, tänkte jag.

- Hej Madde! Hörde jag till slut.

- Hej! Skulle du vilja komma förbi bion i ca tio minuter bara? Jag har en sak att säga till dig, sa jag och försökte låta så glad och kontrollerad som möjligt.

- Visst, ses, sa hon och la på.


 


Jag la surt ner telefonen i fickan igen. 

Hur kunde hon? tänkte jag. Hur kunde hon? 


 


Hailey kom fram till mig ca 7 minuter senare.

- Tja. Snygg frilla. Vad ville du säga?

- Att du är en så stor jävla idiot att det inte går att beskriva, svarade jag utan att behöva smyga mig in på det.


 


- Vaa? Vad har jag gjort dig? svarade hon, uppenbart chockad över att jag började bli otrevlig mot henne så snabbt.

- Nej, mig behöver du inte oroa dig för. Det är snarare Cora det är synd om, muttrade jag till svar.


 


- Jaha... Du menar så... Viskade Hailey och såg ner i marken.   

- Hur fan kunde du?! Efter det vi pratade om igår?!


 


- Madde, jag... Började hon, men jag avbröt henne.

- Förstår du inte hur knäckt hon kommer att bli?! Bara för att du igår sa att du ville bjuda honom mår hon så dåligt att hon måste stanna hemma från skolan! Röt jag. 


 


- Det är ju bara en skolbal! Enda anledningen till att jag går med honom är för att ha en anledning till att säga nej till alla andra som frågar! Jag är inte intresserad av honom alls!


 


- Då är det ju värre. Du är så jävla egoistisk, Hailey. Du går med killen din absolut bästa kompis i vått och torrt är hur kär i som helst, som du inte gillar på något större sätt, bara för att själv slippa få dåligt samvete. 


 


- Men vet du vad? Jag skiter fullständigt i det. Jag skiter i Cora. Jag måste få ha ett eget liv utan att du eller någon annan kommer och bossar och säger att jag gör fel direkt! skrek Hailey.

Nu hade folk omkring oss börjat stirra, men jag slängde inte en endaste blick på dem. Jag var för chockad.

    

 


- Menar du allvar? sa jag hur långsamt som helst. Jag kunde inte smälta det. Hon tänkte strunta i Cora och svika henne.

- Klart jag gör. Jag måste få göra egna val här i livet utan att tvingas tänka på andras, sa hon och log triumferande. 


   


- Du är den sämsta vännen man kan ha, Hailey, nästan viskade jag efter en lång stunds tystnad. Sedan gick jag där ifrån.


Hailey Turow

 

 

 

Ååh...

 

 

 

Jävla Madde... Det absolut värsta med henne är att hon har rätt. Igen. Hon har alltid rätt i såna här situationer... Hon är så jävla smart...


 


Men jag måste väl få välja själv, för en gångs skull? Alla har alltid valt åt mig. Jag har alltid varit folks marionett. Men något så simpelt som vem man vill gå med på någon jävla skolbal, det måste man väl få välja själv? Eller ska det också bero på de omkring mig?

Jag önskar jag skulle kunna vara som en mix av Cora och Madde. Det vore så skönt att slippa vara populär och få göra precis vad jag vill...

Då kom jag på det.

Shit. Cora.

 

 

 

Jag måste göra det, tänkte jag och reste mig upp innan jag hann ångra mig.


 


Jag tog upp telefonen och slog numret med skakiga fingrar. Nejnejnejnej honkommerblisåsårad, nejnejnej lägg ner den igen var tankarna som bokstavligen dunkade i mitt huvud, men jag ignorerade dem.


 


Jag tog upp telefonen och var tvungen att trycka den mot örat för att inte lägga ner den igen. Det kändes som om signalerna gick i en evighet, men till slut svarade hon på mig piggt och glatt.

- Hej, Cora. Jag har en sak jag måste berätta för dig.


Av Fanny - 26 september 2012 18:30

  

 

Tidigare publicerat:
Inledningdel 1del 2, del 3

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 

Amanda "Miki" Caverly

 


- God morgon, Miki!

Dessa ord fick jag höra i exakt samma ton varje morgon, och de fick jag även höra idag. Min mamma försökte låta glad och pigg, men jag hörde mycket väl att hon var mer stressad än vanligt. Jag hade ingen aning om varför, men jag frågade henne inte heller. Om hon inte har berättat för mig än vill hon nog inte att jag ska veta, och jag har lärt mig den hårda vägen att det är dåligt att lägga näsan i blöt.



- God morgon, svarade jag.

Mamma började stirra på en smutsfläck på matbordet. Hon ska alltid vara så petig med sådant.



Men sedan log hon avslappnat mot mig, och jag tror det var ett äkta leende.

- Det finns våfflor i köket. Jag vaknade extra tidigt och hade inget annat för mig, så jag tänkte lyxa till frukosten idag.

- Åh. Gott. Tack.



Jag gick in i köket, och tog en tallrik våfflor. Våfflor har alltid varit mammas bästa maträtt. Trots att hon inte kan laga någonting annat (i alla fall inte så att det smakar bra) så är hennes våfflor godare vad jag kan beskriva.



När jag var på väg att sätta mig vid matbordet och börja äta insåg jag att klockan redan var 7.50, och Cora satt inte vid matbordet. Hon brukar, trots att det inte går ihop med resten av hennes personlighet, vara väldigt glad och pigg på morgonen och det är ingen ovanlig syn att se henne visslandes laga pannkakor med brett léende klockan kvart i sju.

- Var är Cora? frågade jag.



Mamma kollade inte upp från sin bok, utan sa ointresserat:

- Hon är på sitt rum, hon mår inte bra. Hon ska få stanna hemma idag. 



... Sjuk?

 

 

 



- Hej, Cora, hur är det?



- Jag mår lite illa, det är allt, sa Cora och började fluffa upp kuddarna i hennes säng.



Sedan log hon så där varmt mot mig, precis som mamma hade gjort innan. Exakt samma leende. De är verkligen lika till utseendet, jag är en av de få som ser det. Men något sa mig att även det här leendet dolde något...



- Cora... Jag vet att det är något annat. Du är aldrig sjuk.



Cora kollade på mig med en skeptisk blick först, men sedan gav hon upp och drog en lätt suck.

- Herregud Miki, det kan inte vara hälsosamt att vara så smart.

- Så det är något annat?

- Ja, dumskalle.

- Du sa ju att jag var smart.



Hon skrattade till.

- Men det är du ju, sa hon.

Jag ignorerade vad hon sa, och började redan ställa henne frågor.

- Det är något med Hailey... Eller hur?



- Alltså... Jag vet inte om jag orkar berätta. Inte just nu i alla fall. Men tack för att du vill hjälpa till.



- Okej då. Men du vet att du kan berätta för mig ifall du känner behov av det?

Cora skrattade till. Igen.

- Det börjar nästan låta som om det är du som är storasystern och jag är lillasystern.

- Haha... Vem vet.



- Jag måste till skolan nu... Men vi ses sen. Hoppas vad det nu är som har gått fel blir bättre.

- Tack, svarade hon och jag gick ut ur rummet.


Jag vet att den är lite tråkig, men det var det enda jag hade att komma med. Däremot ska jag bli mycket bättre på att fortsätta göra delar!



Av Fanny - 8 augusti 2012 15:45

Här om dagen fick jag en önskan om att lägga upp karaktärerna från Drömmar på Exchange. Så jag har lagt upp Cora och Hailey! Resten kommer jag nog lägga upp inom en snart framtid också. :)


   

Cora Caverly


Cora Caverly är bästis med den superpopulära Hailey Turow, men trots det är hon rätt så utanför i skolan. Det gör henne dock ingenting, förutom att det kanske skulle vara lättare att få Jason Knox, hennes stora kärlek, ifall hon var populär. Cora älskar att läsa, är väldigt drömmande och en riktigt god vän om man bara tar på sig tiden att komma henne nära.


 



 


Hailey Turow


Hailey Turow är Coras bästa kompis. De har känt varandra hela livet och kan berätta allt för varandra. Hailey är väldigt populär och har jättemånga vänner, men ingen gillar hon lika mycket som Cora!

 

 

 


Du får göra vad du vill med dessa simmar förutom att ladda upp dem på nytt som dina egna eller ändra dem pyttelite (t.ex. byta hårfärg, förstora ögonen och göra dem till ungdom) och sedan ladda upp. Du får självklart göra om dem i ditt spel, men inte ladda upp den omgjorda versionen.


 

 

Av Fanny - 7 augusti 2012 00:15

   

 

Tidigare publicerat:
Inledning, del 1, del 2

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

 

  

 

Jason




- Ööh, hallå? Det är Jason.

- Eh.... Hej. Det är Sara, svarade en gäll flickröst som lät lite nervös på andra sidan luren. Sara var en jobbig tjej som jag absolut inte brydde mig särskilt mycket om.

- Jaha. Hej. Vad ringer du om då? Jag försökte låta glad och avslappnad, som den killen jag var varje dag i skolan, och det gick rätt så bra. Om det är något jag kan säga själv.

- Jo... Jag vill fråga dig en sak.


- Om matteläxan? Då är jag helt fel person att –

- Nej, inte om matteläxan. En annan sak. Eh... Skulle du vilja gå på skolbalen med mig?

Fan, tänkte jag. Är det skolbal igen? Jag personligen hatar skolbalar, inte bara själva balen utan också för att alla tjejer alltid vill gå med mig. Jag kanske låter som en snobb när jag säger så, men det är inte för att jag tycker det är jobbigt att välja vem av tjejerna som frågar som jag vill gå med; det är att det är så otroligt jobbigt att hålla på och rejecta alla. Min yta kanske inte visar det, men jag hatar att såra folk.


- Eh, nej tack, svarade jag nervöst.

- Jaha, svarade Sara, uppenbart besviken. 


- Du kanske skulle bjuda Kevin? Jag tror att han gillar dig.

Det var en lögn till 100%, Kevin hatade Sara lika mycket som jag. Men jag visste ändå att hon inte skulle göra det, så varför bry sig?

- Kanske. Jag ska tänka på det. Hejdå, ses i morgon.


Med de orden la hon på, men jag lade inte ner telefonen igen. Jag stod bara och stirrade på den. Ska jag? tänkte jag.

Sedan slog jag numret, snabbt så att jag inte skulle ångra mig, och förde telefonen till örat.


Hailey



- Hej, mamma, sa jag och gick in i köket. Det luktade jättegott och jag insåg att jag hade missat min favoritmat till middag.

- Hailey! Var sjutton har du varit?


- Med Cora och Madde. Vi handlade klänningar till skolbalen som är på tisdag.


Hon såg på mig med skeptisk blick. Förmodligen trodde hon att jag ljög och hade stuckit till någon bar med en massa killar, betydligt äldre än mig, och supit. Som vanligt. Det lät väl ännu mer osannolikt av att Cora var med; För det första hatar hon Madde och för det andra hatar hon allt som har med kläder att göra. 

- länge? 


- Vi gick till bistron också. Mamma, det är sant, jag lovar, tillade jag när hennes blick blev hårdare.

Mamma suckade.

- Okej, jag tror dig. Då kan du inte äta middag. Vad synd, jag har lagat din favoritmat.

- Jag känner det. Förlåt, sa jag och började gå mot mitt rum.

- Vart ska du?
- Till mitt rum? Göra läxorna och så.

- Hailey. Du kan inte komma hem supersent, missa middagen och sedan bara sticka in i ditt rum direkt. Det är inte det minsta trevligt.


Dags för utskällning. Igen. Mamma var vanligtvis stolt över mig, min framgång och mina betyg, men hon gillar inte hur mycket jag är ute utan att säga till henne. Som om jag var elva.

- Men vadå, vill du att jag ska bli utskälld i skolan för att jag inte har gjort min läxa i tid?
- Gå in på ditt rum då, snäste hon.


Jag gick in på mitt rum och stod där ett tag. Då började tankarna krypa sig in i min hjärna igen, och jag tryckte irriterad bort dem. Vad löjligt allt var. Mitt liv var inget kärleksdrama eller något.

Sorry, Jason, men du befinner dig i en love triangle, tänkte jag bittert.


Precis då ringde min telefon. Det var ett nummer som jag inte hade inlagt. Jag tryckte på Svara.


- Tja, vem är det?

- Eh, hej. Det är Jason...


Fortsättning följer...

Kommentera gärna vad du tyckte om delen!

Välkommen!



Välkommen till FantaSims3, Fantas simsblogg! Jag som driver bloggen heter Fanny, men jag kallas Fanta, och jag är tretton år gammal. Men denna blogg är inte om mig, den är om spelet The sims 3! Här delar jag så ofta jag kan med mig av allt möjligt rörande spelet.

Om du vill veta mer om bloggen, klicka här!

   

Hjälp att få

Har du problem med ditt spel? Vill du ha hjälp? Behöver du ett tips? Jag kan försöka svara på dina frågor!

 

Tänk bara på att alltid googla eller söka i bloggen innan du frågar, att beskriva ditt problem så gott det går och att läsa min FAQ innan du frågar. Då blir det mycket lättare för mig att hjälpa till och hinna svara på allas frågor!

 

Ställ din fråga här:

1 723 besvarade frågor

Gilla och följ

         

Nedräkningar

Fanta undersöker...

Längtar du efter The sims 4?
 Ja, jag är så exalterad!
 Ja, det verkar väldigt kul.
 Det verkar bra, men jag vill veta mer först.
 Nja, är inte så intresserad.
 Nej, jag vill inte ha det.

Kontakt

 

 

Det finns många sätt att nå mig på, det bästa sättet är att skicka en kommentar eller fråga på bloggen men om du inte vill det står min mailadress ovan.

 

thesims3.com heter jag Fantabest, bli gärna vän med mig där! Dock är det bäst om du inte ställer frågor där, du har betydligt större chans till svar på bloggen, i mailen eller på bloggens Facebook.

Läs om...

Senaste kommentarerna

Lämna ett avtryck

Letar du efter något?

Om det är något speciellt du vill leta efter, sök upp det i sökrutan så letar den efter inlägg jag har skrivit med det temat! Om du t.ex. vill veta om Vampyrer, sök på "Vampyr" så kommer det upp inlägg om just vampyrer.

Sök alltid innan du ställer en fråga i frågerutan!

Det senaste!

Arkiv

Bra nedladdningar

Copyright

Allt på bloggen ägs av mig om inte annat anges och får absolut inte kopieras utan tillstånd.

 

Jag äger inte något av The sims 3, det är ett varumärke tillhörande EA.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se