Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21 Del 22 Del 23 Del 24 Del 25

Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något!

- Del 26 -

Wendy springer, springer, springer och springer. Sorgen gör henne galen, hon älskade Nancy så mycket. Hon hade bara inte insett det förrän nu. Det var den enda familj hon hade, och nu är den borta. Och aldrig kommer hon kunna sätta allt till rätta, hon kunde inte ens få jobb som diskare...

En röst i Wendys bakhuvud säger åt henne att det hela är löjligt, att hon måste sluta springa. Men hon kan inte lyssna, för om hon skulle komma tillbaka till huset skulle hon bara bli överkörd av gamla minnen var hon än går.

Wendy stannar...

... Gömmer händerna i ansiktet, och låter ännu fler tårar falla. 

Hon står där och gråter i någon timme, tills hon får nog. Hon bestämmer sig för att försöka hitta en väg hem igen; Nancy hade ju inte velat att huset stod övergivet.
- Heh... 
Hon anstränger fram ett leende – det svåraste hon har gjort på länge – och skrattar till (men det är såklart ett låtsasskratt).

Sedan får Wendy panik – hon är hungrig och sprang rätt långt från huset – och sätter genast av mot den vägen hon kom ifrån igen. Eller rättare sagt, den vägen hon tror att hon kom ifrån...

Men efter att ha sprungit ett tag inser hon att det där kanske inte alls var någon bra idé, att hon inte alls kom där ifrån. Nu är hon helt klart vilse, hungrig och andfådd.

Hon börjar gå mot en liten damm, och planerar sedan att ringa någon. Som tur var hade mobilen inte ramlat ut ur fickan.

Hon tar upp telefonen, slår ett nummer...

Hon för mobilen mot örat... Men möts av signalerna som berättar att mobiltelefonen har ingen teckning.
- Va? Neeej...

Wendy står i chock, fortfarande med telefonen mot örat, och stirrar ut över dammen. Mobilen har ingen teckning, ingen kommer att kunna rädda henne. 

Sedan lägger Wendy surt ner telefonen i fickan igen.

Hon grips plötsligen av panik...

Och faller avsvimmad ner på marken.

Några minuter senare kommer en kvinna ut ur skuggorna... 

Ja, då släpps Övernaturligt på torsdag (jag kommer dock inte få mitt förrens på lördag) och EA har gett ut en ny trailer:

Jag längtar supermycket, ska bli jättekul! De lyckliga tjockisar som kallas amerikaner har ju fått sitt idag... Avundsjuk.

Jag har dåliga nyheter till er, tyvärr. Men jag tänker sluta med att göra länkbyten.

Jag vet att det låter jäkligt taskigt, men jag har 40 länkar nu, och ca 10 obesvarade "Kan du länka mig"-frågor. Inte nog med att det tar på tok för mycket plats, jag tror inte heller att det kommer att hjälpa någon så mycket längre. Bland 50 länkar är det nog rätt svårt att klicka just ens eget namn...

Så från och med nu så kommer jag helt enkelt inte att göra länkbyten längre. Jag hoppas ni förstår. Från och med nu tänker jag bara länka mina kompisars bloggar, bloggar jag tycker förtjänar en länk eller andra bloggar jag själv har. Självklart behöver ni som jag har bytt länk med förut inte ha kvar min länk, ta bort den ifall ni vill. 

Så, jag ville bara säga det.

Grr, tappade en sak på min styrplatta (mus) så nu har den spruckit lite i hörnet -.- Öuhhhhm i alla fall x3 I det här inlägget ska jag visa bilder på nya staden Sunlit Tides.

Bilder:

Utsikt över vattnet.

En mysig tomt om man vill slappna av ett slag.

Denna gång är brottslings-byggnaden en vulkan! Tyvärr är det ett kaninhål...

En närmare titt på kratern. 

En allmän tomt för de som känner för att bada!

Är det där en båt...? Japp, men bara en prydnad.

En snobbig invånare.

Medan vissa hus har tropisk hydd-tema så finns det några lite modernare. Fortfarande supersnyggt!

Den här bilden föreställer bara vatten...

Självklart finns det en plats för simmar att sörja bortgångna nära & kära i denna stad också.

Ett socialt barn.

En något ensam badplats.

En fiskeplats dit din sim kan fly för att få vara ensam en stund.

En hemskt vacker utsiktsplats.

Så vackert!

Så här ser hela ön ut.

Vad tycker ni?

Bilderna är tagna av mig och får inte kopieras.

Min uppdatering har ju inte varit särskilt intressant på senaste tiden (till er som undrar är jag dock frisk), men när The sims 3 Övernaturligt kommer ut på torsdag kommer bloggandet dra igång på riktigt; Då börjar Tema Övernaturligt.

Detta ska skrivas inom temat:

- Allt om älvor

- Allt om häxor

- Allt om vampyrer

- Allt om varulvar

- Allt om Zombies

- Kläder & hår

- Nya egenskaper

- Alkemi-färdigheten

- Bonehilda (vet någon vad hon heter på svenska?)

- Objekt

- Recension

Om ni har förslag på annat som ska skrivas, kommentera gärna! Om jag tycker att det är en bra idé eller om minst tre personer föreslår det så kommer jag att skriva upp det på listan.

Då var det dags för en till uppdatering av bloggkategorin Mitt spel, mest för att jag har idétorka. Lol.

Just nu spelar jag i alla fall med en sim vid namn Maria Grissom. Hon är en ungdom som bor i Riverview och hon har egenskaperna Atletisk, Karismatisk, Våghals, Problem att binda sig och Hetlevrad. Hennes livslånga önskan är Bli en superstjärna, alltså att komma till nivå nio (nio, inte tio) i karriären proffsidrott. Jag arbetar hårt med att få henne att nå detta mål, och hon är just nu på nivå 6 och blir snart befordrad till nivå 7.

Hon har nivå 6 i färdigheten Atletisk, nivå 4 i Matlagning och nivå 2 i Händighet. Hon är även en trestjärnig kändis på grund av hennes karriär.

Maria är tillsammans med Don Lothario, en aktiv sim i Riverview som även fanns i The sims 2. Eftersom han är känd för otroheter så planerar jag att göra någon slags otrohetsskandal mellan dem för att göra spelet lite intressantare och roligare... Dock är de ett rätt så roligt par då deras personligheter är nästan exakt samma, så det får vänta lite. Eller kanske de fortfarande kan vara bästisar efteråt...?

Maria finns även på exchange om ni är sugna på att ladda ner henne.

(klicka på bilden)

Åh, förresten. En rolig grej som hände när jag skulle göra Maria var att jag visste verkligen inte vad hon skulle heta, så jag slumpade namn. Då fick hon namnet Marla Grissom, men jag fick för mig att hon hette Maria då jag har lite fel på min syn och fortfarande inte har orkat gå och undersöka det och skaffa glasögon... Jag märkte inte att hon hette Marla förrens jag hade spelat några simsveckor med henne. HAHA. Så i fall ni laddar ner henne kommer hon att heta Marla Grissom och inte Maria Grissom.

Fler bilder: 

Hur ser er favoritfamilj ut nu?

Tidigare delar: 
 Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10

Läs tidigare delar om du inte har gjort det!

Phu... Jag tog en liten tupplur (vilket gjorde susen, även fast jag bara sov ca en timme) och lyckades sen baxa mig iväg till familjedatorn där det är mycket lättare att göra historier. Dock är min lillebror i samma rum och geekar iPadspel, och jag vill inte att han ska bli sjuk också...  Hur som helst, bem bryr sig om hur jag mår. Det är dags för ett nytt skrivsätt. Igen. Från och med nu kommer jag att skriva den som Drömmar. Inte i jag-form, men som en bok. Så kommer Wendy också att skrivas. Jag har fått en kommentar om att det är svårt att veta vem som säger vad i Drömmar, så jag ska försöka förtydliga det i fortsättningen. Och förresten, det här låter jävligt oproffsigt, men förlåt för att Chester har isblå ögon i den här delen och inte röda... Jag ska snart fixa det. That's all, hoppas ni gillar delen!

- Del 11 -

- Tycker du det...? säger Amber generat.

- Varför skulle jag ljuga? svarar Chester med len röst och ler bredare mot henne. 

Amber tvekar inte en sekund innan hon omfamnar honom.

- Jag börjar gilla dig mer och mer, säger hon.

- Am... Amber...

- Är något fel?

Ja, ja, ja, tänker Chester, men han kysser henne som på impuls för att avbryta alla tankar.

Nej! Vad fasen gör jag? Tänker Chester. Så här skulle det inte bli... Jag får inte bli fäst vid henne. Jag kom hit för att kolla att hon var kvar och för att ge henne mat, inget annat. Sluta genast...

Men Chester slutar inte alls.

Sluta nu. Ifall jag tänker på det här senare och Ella råkar läsa mina tankar just då...

Chester avbryter sina tankar. Och kyssen.

- Vad är det? Frågar Amber, men hon har fortfarande ett stort leende på läpparna. Det skulle hon inte ha om hon visste det Chester vet. Han står bara och stirrar på henne medan han försöker smälta informationen.

Ella kan läsa tankar. Inte så bra så att hon hör folks tankar hela tiden, men om hon försöker hör hon gott och väl vad vem som helst tänker. Det hade han inte tänkt på. Hon läste dem säkert när han ringde Amber, och en massa andra situationer. Det betyder att hon vet.

- Jag måste gå... Säger Chester, och undviker att möta Ambers blick. 

- Va?! Varför?

- Jag har intetid att förklara. Förlåt. Jag ska förklara allt för dig. Någon gång. Jag lovar?

- Men...

I nästa sekund har han försvunnit och Amber står framför luft.

Hur lyckas han med det där?

Nu, några timmar senare, sitter Chester i parken på en parkbänk och tar hand om sina tankar för sig själv.

Han har suttit och tänkt i någon kvart och därmed konstaterat att det är 90% chans - nej, risk - att Ella vet att han har gått bakom ryggen på henne och har vetat det länge. Han har konstaterat att de inte är på samma sida längre, att de inte längre är någon duo, vilket är dåligt; Då kommer Ella att vända sig mot honom, dock har han bättre chans att beskydda Amber. Han har också konstaterat att de inte längre verkar vara något kärlekspar och att han, sedan de sågs sist, inte älskar Ella. Men älskar jag Amber? är tanken som nu virvlar i hans huvud.

Han blickar ut mot havet. Jag älskar henne inte. Jag tycker om henne, och ibland känner jag mer än så, men jag får inte bli fäst vid henne. Hon får inte bli fäst vid mig, fast det är nog lite sent att motverka det. Jag ska beskydda henne bara, inget annat. Och i fall  något går fel... Ifall Ella vill hämnas... 

Då hör han rösten han absolut inte ville höra.

- Tack för idéen, du, säger rösten med ett hånskratt. Men något bakom hånskrattet låter som osäkerhet och ledsamhet...

Chester gapar av fasa när han inser att den spydiga rösten är hennes. Ellas.

___________________

Ja, det var det jag kunde spotta ur mig. Den kanske är lite kort & tråkig, men är man sjuk så är man. Dessutom är det bättre än inget, eller hur?

Då var jag sjuk igen. Jippi. Hur snorig som helst, måste snyta mig rejält ca fem gånger i halvtimmen, har ont i huvudet, har ont i ryggen, mår illa, har feber, är skittrött. Varför måste jag bli sjuk när jag är ledig?! I somras fick jag öroninflammation som varade i lite mer än en vecka, och så fick jag biverkningar av pennicilinen (hur fan stavas det...) över en dag, och så var jag himla lös i magen några dagar också. Men inte blir jag sjuk på skoldagar... Om man blir det så slipper man skolan i alla fall. Men om man är sjuk på helgen eller lovet, vilket jag är, slipper man ledighet. Vem vill slippa det?

Nej, men ärligt, måste sluta deppa nu och komma fram till det jag ville säga i det här inlägget. Och det är att jag inte kommer att orka uppdatera, dels för den förbannade förkylningen och för att jag helt enkelt har idétorka, och att jag vet att min blogg suger just nu... Dålig uppdatering, tråkiga inlägg, tomma löften. Ska försöka fixa en Nattens till ikväll, men det är tveksamt om jag hinner/orkar. Sen måste jag ju skriva min recension av Diesel, om Sunlit Tides, delar till andra alla historier... Bweeeeeeeeeeh. Känner rätt så stor press nu...

Sen när jag är frisk kommer säkert bloggen att suga också. Med tanke på att jag går i skolan, har läxor och måste vara lite social också så har jag inte så mycket tid att sitta vid datorn; Och den lilla tid jag har vill jag helst använda till annat. Men försök att hänga kvar, mina underbara läsare, allt har sina toppar & dalar. 

Ni kan få en random bild medans.