Direktlänk till inlägg 1 januari 2013
Tidigare publicerat:
Inledning, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6
Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.
Än så länge följer jag mina nyårslöften! Woop woop!
Nej, det står inte "Del 1", det står "Del 7"...
Cora Caverly
När jag vaknade den morgonen hade jag fortfarande den där nedrans känslan - jag måste verkligen hitta ett namn till den - i magen. Den var inte lika stark som förut, men den var fortfarande där och jag var fortfarande fullt medveten om den.
Det var inte oro. Det var inte illamående. Det var inte spänning. Det var inte förväntan. Man kunde inte relatera känslan till något, vilket var ytterligare en anledning till att jag hatade den.
Jag reste mig upp och gäspade.Vad är klockan...? tänkte jag omtumlat.
Hon var bara sju på morgonen. Jag har alltid en tendens att vakna tidigt, av någon anledning. Även om jag inte ställer väckarklockan, vilket jag inte hade gjort nu.
Då kan jag lika gärna gå till skolan, tänkte jag bittert och reste mig upp. Jag skulle missa så mycket annars, och just nu var det det sista jag behövde.
Jag gick till badrummet, tog på mig min morgonrock och började borsta tänderna. Jag konstaterade surt att jag inte hade glömt bort den konstiga drömmen. Det hade jag innerst inne hoppats på när jag vaknade. Jag brukade alltid glömma mina drömmar, speciellt mardrömmarna - för jag erkänner, det här var en mardröm. Men den här var lika tydlig nu som den var när jag drömde den. Den var nästan tydligare än de minnen jag hade från gårdagen. Vilket inte direkt gjorde den mindre kuslig.
Det känns som om drömmen för med ett meddelande på något sätt... Tänkte jag först men skakade sedan bort tanken. Det var ju löjligt. Jag hade verkligen läst för mycket böcker. Plus att jag inte för mitt liv kunde komma på vad det där "meddelandet" skulle kunna vara.
- Herregud, jag har borstat för länge... muttrade jag för mig själv och spottade i handfatet.
Jag gick ut ur badrummet...
... och ner för trappan.
Pappa satt vid matbordet och läste tidningen. Bredvid honom satt Miki och åt flingor. Men mamma syntes inte till, vilket förbryllade mig.
- God morgon, pappa och Miki, sa jag så muntert jag kunde och satte mig ner.
- God morgon, Cora! Kvittrade Miki och log.
Pappa slog ihop tidningen.
- God morgon? Var inte du sjuk? frågade han misstänksamt.
Jag suckade.
- Jo, men det var nog lite falskt alarm. Jag mår mycket bättre idag. Och om jag ändå vaknade tidigt...
- Visst, visst, skrattade pappa.
- Var är mamma? frågade jag.
- Hon sover, mumlade pappa (som hade tagit fram tidningen igen) frånvarande.
- Ärligt talat?! svarade jag, förvånad. Mamma brukade aldrig sova så här länge, hon vaknade absolut senast klockan kvart i sju. Nu var hon kvart över sju.
- Hon verkar inte må så bra, sa Miki.
Detta gjorde mig fundersam. Något höll på att hända med mamma. Det var säkert jobbet som slet ut henne igen. Stackaren. Jag brukade alltid försöka övertala henne att ta det lugnt, men hon älskade sitt jobb för mycket.
En halvtimme senare kom skolbussen, och jag gick så entusiastiskt jag kunde på. Jag bodde så långt bort från skolan, så det var väldigt få personer som satt på bussen.
Skoldagen blev rätt så normal. Jag hade inte missat så jättemycket från dagen innan, och jag kunde hänga med i det mesta. Inget var konstigt på något sätt.
... Om man bortser från att Madeleine - Haileys kompis - stirrade på mig under hela matten. Jag försökte ignorera henne, men det gick inte så bra. Jag tror nästan att hon såg ledsen ut. Men jag kan ju ha inbillat mig.
På lunchrasten kom Hailey rusande mot mig. Jag hade inte sett henne på hela dagen.
- Cora! ropade hon glatt.
- Vad kul att du är här idag! kvittrade hon.
- Ja... Jag mår mycket bättre nu, svarade jag.
- Skönt att höra, då kan man ju krama dig! sa hon och gav mig en stor kram. Jag kramade tillbaka, förstås.
Då kom den där känslan tillbaka. Jag hade lyckats ignorera den hela dagen, och tack vare det hade den minskat så att den knappt var märkbar längre. Men nu var den där igen. Och den bara växte.
- Vad var du för sjuk egentligen? frågade Hailey.
- Nja... Jag vet inte riktigt. Jag mådde illa, och kände mig bara allmänt risig. En typisk sådan sak som går över på en dag, svarade jag, även om orden innehöll en smula lögn.
- Okej... Svarade Hailey fundersamt.
- Du... Förlåt för det där med Jason, sa hon sedan försiktigt.
Ajdå. Det hade jag glömt bort. Det fick känslan att växa ännu mer än vad den redan hade gjort. Och jag vet inte varför, men mitt humör sänktes nästan direkt.
- Det... Det var inte meningen att göra dig ledsen på något sätt. Så jag ber verkligen om ursäkt för det. Är det okej att jag går med honom ändå..? Fortsatte hon.
Nej, var min första tanke. Men jag kunde inte förmå mig att säga det.
- Jadå, det är lugnt! Skolbalar är ändå inte min grej.
- Skönt att höra, svarade hon och log. Men jag stirrade bara ner i marken. Känslan hade börjat bulta uppe i huvudet nu, som ett enormt huvudvärk.
- Cora... Är något fel? sa Hailey och granskade mig.
- Eh...
Ska jag berätta?! Tänkte jag desperat.
Äh, det är väl lika bra...
- Jo, det är så här att... Jag drömde en konstig dröm i natt. En väldigt konstig dröm, började jag.
- Jag lyssnar, sa Hailey.
- Det var... Du. Du stod i mörkret på någon gräsmatta. Jag vet inte vart... Jag vet bara att du hade din mörkblåa klänning på dig. Den som du skulle ha på skolbalen.
- Och sen... Sen fick jag panik. Men det var inte jag som kände paniken... Det var som om jag var du. Men jag satt ändå och såg på, och jag kunde inte kontrollera vad du gjorde... Så jag satt och kollade på dig, men kunde ändå känna dina känslor.
Något flackade till i Haileys blick, men en sekund senare var hon normal igen. Jag fortsatte att berätta.
- Sedan började du springa, paniken växte, du sprang över en gata.... Och då vaknade jag, genomsvettig.
- ... Jaså? svarade Hailey. Det hördes på hennes röst att det inte var vad hon förväntat sig. Och jag hörde nästan lite oro bakom orden.
- Ja. Jag drömde det. Knäppt, eller hur?
Hailey svarade inte.
- ... Vad är det? Frågade jag försiktigt.
Efter en stunds tystnad svarade hon med en knappt hörbar viskning.
- Jag drömde samma dröm.
Oj, vad sjukt att några av er fortfarande kollar in här. Alltså, jag vill börja med att verkligen be om ursäkt att jag bara lämnat bloggen att stå och damma när flera av er väntat på att jag ska komma tillbaka. Jag har helt ärligt inte vetat v...
... Och så gick det ett ganska bra tag utan att jag uppdaterat ordentligt. Igen. Det är väl egentligen samma anledningar som vanligt, har liksom inte så mycket sug att skriva något just nu, och har inte haft det på länge. Jag har liksom massa a...
Nu har det släppts en ny trailer för The sims 4, vars release verkligen börjar närma sig nu! Tänker ni köpa det? ...
Välkommen till FantaSims3, Fantas simsblogg! Jag som driver bloggen heter Fanny, men jag kallas Fanta, och jag är tretton år gammal. Men denna blogg är inte om mig, den är om spelet The sims 3! Här delar jag så ofta jag kan med mig av allt möjligt rörande spelet.
Om du vill veta mer om bloggen, klicka här!
Har du problem med ditt spel? Vill du ha hjälp? Behöver du ett tips? Jag kan försöka svara på dina frågor!
Tänk bara på att alltid googla eller söka i bloggen innan du frågar, att beskriva ditt problem så gott det går och att läsa min FAQ innan du frågar. Då blir det mycket lättare för mig att hjälpa till och hinna svara på allas frågor!
Ställ din fråga här:
Det finns många sätt att nå mig på, det bästa sättet är att skicka en kommentar eller fråga på bloggen men om du inte vill det står min mailadress ovan.
På thesims3.com heter jag Fantabest, bli gärna vän med mig där! Dock är det bäst om du inte ställer frågor där, du har betydligt större chans till svar på bloggen, i mailen eller på bloggens Facebook.
Om det är något speciellt du vill leta efter, sök upp det i sökrutan så letar den efter inlägg jag har skrivit med det temat! Om du t.ex. vill veta om Vampyrer, sök på "Vampyr" så kommer det upp inlägg om just vampyrer.
Sök alltid innan du ställer en fråga i frågerutan!
Allt på bloggen ägs av mig om inte annat anges och får absolut inte kopieras utan tillstånd.
Jag äger inte något av The sims 3, det är ett varumärke tillhörande EA.