Tidigare publicerat:
Inledning, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7

Läs de tidigare delarna innan den här om du inte har gjort det än.

För att fira bloggens årsdag så får ni en del av Drömmar! Jag kanske hinner en Nattens konsekvenser också, men jag prioriterade denna eftersom den är lättare att göra (och ändå tog det mig tre timmar att ta bilderna...)

Cora Caverly

- Va?! Är du allvarlig? Frågade jag. Jag kunde allt annat än att tro mina öron. Hur sjutton gick det ihop? 

- Ja. Eller... Det var inte exakt likadant. Du berättade ju som om du betraktade mig, men jag liksom... Var mig själv. Inte så konstigt kanske. Jag sprang, kände paniken växa i magen och dunka i huvudet, och sen sprang jag ut på en väg och vaknade som om det var en smäll... Svarade Hailey med lätt darrande röst.

Jag var fortfarande helt stum. Hur stor chans var det egentligen att något sådant skulle inträffa? En sak om vi båda hade drömt en helt normal dröm, det hade varit konstigt nog, men nu hade vi båda drömt en dröm helt utöver det vanliga...

- En sak som också var väldigt konstig var att innan jag gick och lade mig hade jag en otroligt konstig känsla i magen... Det var inte illamående eller något sådant. Utan... Alltså... Det finns liksom inga ord för den... Började Hailey sedan, men kunde inte fortsätta meningen. Jag stod bara och gapade.

- Vad är det? Frågade Hailey förvånat.

- Det var exakt samma för mig! Pep jag och kände hur känslan började växa igen.
- Känner du den nu också?! Frågade Hailey efter att ha tänkt en liten stund.

- Ja... Och den bara växer medan vi pratar om det här... 

- Det är så för mig också, kved Hailey.

Precis då ringde det in.

- Helvete! Svor Hailey efter att ha kastat en hastig blick på klockan.

- Vad har du nu? Frågade jag.

- Engelska... Du då?

- Jag med.

- Okej, då går vi in nu.

Med de orden gick vi, båda väldigt nervösa efter vårt samtal, in mot skolbyggnaden igen. Turligt nog var engelskan den sista lektionen, så vi skulle kunna diskutera händelsen ordentligt efteråt. Men det var ändå en lektion kvar, en lektion som förmodligen skulle vara väldigt jobbig...

Under lektionen var det så klart omöjligt för mig - och förmodligen även för Hailey - att koncentrera mig. Inte nog med att jag hade haft drömmen i huvudet hela dagen, nu var det dessutom tanken på att Hailey hade drömt likadant som gnagde i hörnet av huvudet. 

Efter vad som kändes som en evighet sa vår lärare äntligen att det var dags för oss att plocka undan våra saker och bege oss hem. Jag slängde snabbt ner alla böcker i väskan och sprang genast bort till Hailey.

- Vad ska vi göra nu då? Frågade jag så tyst jag kunde.

- Vad? Frågade Hailey oberört.

- Du vet! Sa jag, smått irriterad.

- Jag vet inte vad du pratar om, Cora, muttrade hon sedan och gick därifrån. Hennes beundrare stirrade på mig och började himla med ögonen, sedan gick de därifrån.

Vad...? 

Besviken gick jag hem - jag kände inte för att ta skolbussen - och hade nu ännu fler frågor i huvudet. Vad var det för dum känsla? Vad sjutton var det för dröm? Vad ville Madeleine? Varför hade Hailey drömt samma dröm som jag? Och varför ignorerade hon mig?!

Jag kunde inte hitta svar på någon av dessa frågor alls.

Hailey Turow

Vilken idiot jag är.

Jag var den sista på skolbussen. Alla andra hade redan gått av. Det var en av de få fördelarna med att bo långt bort från skolan, man kunde få vara ensam och för en gångs skull lite isolerad den sista biten av bussresan. Kate hade frågat om jag ville följa med henne hem, men jag sa så artigt jag kunde att jag "inte hade tid" och nu hade jag hela bussen - och mina tankar - för mig själv.

Herregud... Varför... Cora måste ha blivit så sårad... Men jag kunde ju verkligen inte svara, alla tittade ju på mig. 

Men ändå... Ingen av mina "vänner" är vänner egentligen. Cora är den enda riktiga vännen jag har. Kanske Madde också. Men ändå har jag svikit båda, bara för att uppräthålla mitt rykte. Stackars Cora måste vara så förvirrad... Både över drömmen vi delade och att jag ignorerade henne...

Det är så synd om henne. Hon har alltid funnits där för mig, men har ändå behövt vara ensam när jag haft någon annan kompis. Jag har svikt henne så himla många gånger, men hon har hängt kvar där ändå och aldrig svikt mig. 

Om det fanns ett pris för sämsta vännen i världen hade jag garanterat fått det.

Jason Knox

Det var en sådan stund igen. En stund där jag bara kunde vara själv, inte bara själv utan mig själv, tänka på mina egna behov. En stund där jag kunde låta tiden försvinna och bara gömma mig i min egna lilla bubbla. Låta den underbara musiken i hörlurarna flöda genom mig, väcka känslor inom mig som sedan illustrerades på duken.

Plötsligt stördes jag av känslan att jag inte riktigt var helt ensam längre. Jag försökte stöta bort tanken och koncentrera mig på duken, men det var svårt. Det var som att någon såg på mig, brände hål i nacken på mig med sina ögon. Jag försökte skaka bort det och intalade mig att det säkert bara var någon liten hare, men det var svårt. Jag vände mig alltså om... Och såg henne.

Cora. Cora Caverly. Alla vet vem hon är, alla känner igen henne direkt. Den ensamma tjejen som jag visste att många egentligen beundrade fastän ingen vågade erkänna det. Haileys erkänt bästa vän, oavsett vad andra trodde om deras och Haileys relation. Hon som nästan aldrig sa något, hon som alltid höll sig vid sidan om. Hon som alltid satt vid en avlägsen bänk och läste och alltid såg så himla avslappnad ut. Hon stod där på trottoaren och tittade med en blick jag inte riktigt kunde tyda på mig.

Jag hade definitivt ljugit om jag sa att jag ogillade Cora, trots att jag knappt hade pratat med henne, men jag ville verkligen inte att hon - eller någon över huvud taget - skulle se mig så här. Ingen visste att jag målade, ingen skulle få veta. I vår skola är det så hemskt, att man automatiskt blir en tönt bara för att man tycker om att vara kreativ.

Jag försökte så lugnt som möjligt lägga i från mig färgerna, och försökte blixtsnabbt hitta på en utväg från den pinsamma situationen. Sedan kom jag på att det allra bästa och vardagligaste sättet vore att le och gå fram till henne och hälsa. Då skulle det inte se ut som att jag försökte dölja något. Det skulle se kontrollerat och avslappnat ut. Cora verkade ändå inte som personen som skulle skvallra för alla i hela skolan om att hon sett en populär kille måla, ensam i sin trädgård. Sedan insåg jag hur patetisk jag var som ens tänkte i de banorna.

- Hej, sa jag och såg hur Cora blev lite nervös. Det var första gången jag på ett ordentligt sätt sa något till henne.

- Hej, pep hon till svar och såg mig knappt i ögonen.

- Vad gör du här? Frågade jag samlat.

Cora spärrade upp ögonen en aning. Hon såg nästan lite rädd ut.

- Jag... Jag...

- Är du på väg hem?

- Ja, sa hon och lät ganska lättad.

- Går du hela vägen hem? Varför tog du inte bussen? Frågade jag och blev lite misstänksam. 

- Jag kände för en promenad idag, mumlade Cora och såg plötsligt lite ledsen ut. Hon undvek min blick och såg obekvämt ner på sina fötter. Jag började undra om det kanske hade hänt något, och eftersom jag alltid måste vara så förbaskat omtänksam - vilket förstås inte var en dålig egenskap - kunde jag inte låta bli att bli lite orolig för henne.

- Är du okej? Du ser lite... Nere ut, sa jag försiktigt.

Cora tittade förvånat på mig. Sedan verkade hon bli lite generad.

- Ehm... Alltså...

- Du vill kanske inte prata om det? Föreslog jag. Hon såg misstänksamt på mig och verkade tveka, men efter ett par sekunder slappnade hon av och nickade.

- Vill du komma in en liten stund? Och äta något lite snabbt?

Cora såg lite förvånad ut, men jag såg genast att hon blev på bättre humör. 

- Okej... Tack. Vad snällt av dig, sa hon, och mycket riktigt lät hon som om hon var mycket gladare.

Fortsättning följer...

Ursäkta att bilderna i klassrummet är av så dålig kvalité, jag hann aldrig fixa det tyvärr.

 

Sims3Tjejen

14 maj 2013 16:27

JÄTTEBRA!!!!!!!! Jag tyckte inte bilderna hade dålig kvalite. Men det är bara vad jag tycker

http://sims3tjejen.bloggplatsen.se

 

Nellie

14 maj 2013 16:48

YAY! Superbra!:D

http://nellanssims3.bloggplatsen.se

 

Sara

14 maj 2013 16:50

Denna delen var så bra! Detta är min favorit sims serie. Du skriver verkligen jätte bra.

http://thesims3bloggis.bloggplatsen.se

 

Thea

14 maj 2013 17:47

Det är nästan så man glömt bort denna! Men den blir ju bara bättre och bättre och mer spännande! Inledningen till denna berättelsen lades upp 19 juni 2012, då jag inte ens hade börjat läsa denna blogg! :O (vilket misstag..)

 

yolanda

14 maj 2013 18:46

JÄTTE BRAAAAAAAAA!

http://yoyothesimmer.bloggplatsen.se

 

FannyCecilia

14 maj 2013 20:25

Så spännande :D

http://simsplaneten.bloggplatsen.se

 

Rolo

15 maj 2013 07:02

Ja, äntligen!!! ☺

http://simnation.blogg.se

 

Anonym

15 maj 2013 09:52

Jättebra, som alltid:)

 

Deru

15 maj 2013 20:15

Hur gjorde du i ''klassrummet''? Satt du dem bara på stolar framför bänkar eller? :)

Fanny

16 maj 2013 19:20

Japp, det var så jag gjorde :)

 

Tove

15 maj 2013 20:40

Bästa delen på hela historien! Det märks att du har lagt ner mycket tid på den! :)

 

Anonym

16 maj 2013 19:43

Hur tog du bilder inne i skolbussen?

 

Anonym

20 maj 2013 18:22

Bra del, men jag gillar verkligen inte Hailey, hon är taskig.

http://mysimspage.blogg.se

 

Nordsvensk

7 augusti 2014 09:16

Jättebra serie :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad sjukt att några av er fortfarande kollar in här.    Alltså, jag vill börja med att verkligen be om ursäkt att jag bara lämnat bloggen att stå och damma när flera av er väntat på att jag ska komma tillbaka. Jag har helt ärligt inte vetat v...

... Och så gick det ett ganska bra tag utan att jag uppdaterat ordentligt. Igen.   Det är väl egentligen samma anledningar som vanligt, har liksom inte så mycket sug att skriva något just nu, och har inte haft det på länge. Jag har liksom massa a...

    Vet inte hur kul ni tycker det är att läsa om trean nu när fyran kommit ut, men jag har fortfarande inte skaffat den så det här är egentligen allt jag har att komma med.    Alexander fick sig en ny hårfärg, eftersom jag, som jag sagt någo...

Nu har det varit lite tomt här ett tag, men jag har haft väldigt mycket annat för mig och inte riktigt orkat eller hunnit spela sims, särskilt inte blogga om det. Hoppas det är okej!   Idag släpps äntligen The sims 4 i Sverige! Har ni det än? ...

Nu har det släppts en ny trailer för The sims 4, vars release verkligen börjar närma sig nu!      Tänker ni köpa det? ...