Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21

Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något!

Nu kommer ett litet tal! xD Jag har bestämt mig för att sluta med färgerna när karaktärerna pratar och tänker, eftersom det var Sannes idé egentligen och jag känner mig som en copycat om jag använder den, och jag vet hur man känner sig när någon härmar en. Dessutom har många sagt att jag är en kopia av henne, och det vill jag inte vara, och det blir jag på sätt och vis om jag använder mig av hennes idé utan att ge cred till henne eller någonting. Jag pallar inte riktigt att förklara. However, inga fler färger! Jag kommer förmodligen att ta bort färgerna från de gamla delarna också, men det får vänta, för nu har jag inte tid med det.

- Del 22 (av 30) -
Buhuu, om man inte räknar med den här delen är det bara 8 delar kvar :(

Wendy springer snabbt upp på övervåningen...

...och finner en avsvimmad Nancy på golvet.
Wendy: Nancy! Vakna! ropar Wendy i panik.
Nancy: Vad? Åh! Svimmade jag?
Nancy: Åh... Wendy. Hejsan.
Wendy: Vad har hänt?
Nancy: Jag vet inte... Tror kanske... Någon slags chock... Kan vi sätta oss i vardagsrummet?
Wendy: Varför?
Nancy: För att jag måste berätta för dig!
Wendy: Vad? Wendy försöker låta lugn och sansad, men hon är inte det egentligen.
Nancy: Jag ska berätta... Kan du bara sätta mig i... soffan?
Wendy: Självklart Nancy.

Wendy och Nancy går ner och sätter sig, men båda två sitter tysta...

Tills Nancy bryter tystnaden.
Nancy: Jo, det är så här att... Vi är sammanlänkade på något sätt... Jag insåg precis det. Det kanske... Var därför... Jag blev så chockad, säger Nancy emellan sina häftiga andetag.
Det går plötsligt upp för Wendy att Nancy var en av de tre som Alice hade räknat upp som var "sammanlänkade"... 
Nancy: Jag vet inte hur. Men jag vill inte... ha något med det att göra.
Wendy: Inte jag heller...
Nancy och Wendy sitter tysta och bara stirrar in i väggen en lång stund. Det är Nancy som bryter den långa tystnaden.
Nancy: Du Wendy...
Wendy: Mm?

Nancy: Jag vill bara säga att... du betyder väldigt mycket för mig. Min man drunknade på vår smekmånad, du har ju... sett hans... grav. Och sedan dess har jag känt mig så... ensam... Jag bor liksom... In the middle of nowhere. Har aldrig riktigt haft vänner.
Wendy småler åt Nancys försök att använda engelska uttryck som hon knappt ens själv använder, men hon är samtidigt väldigt chockad. Kan Nancy verkligen berätta allt det här för mig?, tänker hon
Nancy: Och grejen var att jag... inte gjorde något åt det förrens jag såg den slarviga annonsen din mamma hade satt upp. Då visste jag att jag var helt tvungen att adoptera dig... Men jag ångrade det så klart direkt när du kom hem. Under de årtionden av ensamhet hade jag hunnit bli... väldigt tjurig. Du påminde mig dessutom om... att vi aldrig hann få några barn. Så jag låste in dig och behandlade dig som... Som skit.

Nancy: Det var efter den där branden jag insåg hur egoistisk jag var... Och hur viktig du var för mig. De enda tankar jag hade i mitt huvud då var Nej, tänk om hon dör i den här branden! Vilket liv hon hade fått då! Jag måste rädda henne!. Och efteråt... 
Wendy: ...Började du behandla mig bättre. 
Nancy: Ja, det gjorde jag. Sen dess har jag inte ens känt mig i närheten av ensam.
Nancy: Jag älskar dig, Wendy.
Wendy: Nancy... Jag älskar dig också.
Nancy: Sjukhus.
Wendy: Va?
Nancy: Sjukhus! Jag måste till sjukhus! Det där var ingen vanlig chock.
Jag insåg inte hur allvarligt hon har chockats... Jag borde ha ringt tidigare... Wendy får tvångstankar.
Wendy: Jag ringer dem.

Det kommer att gå bra, Wendy. Det kommer att gå bra... Nancy är inte allvarligt skadad alls... Men Wendy vet att hon visst är det. Och att det här kanske inte alls slutar bra.

Fortsättning följer

Bloggen är inte direkt inne på sin bästa peroid just nu... Uppdateringen är väl inte direkt dålig, men den är inte alls lika bra som den ibland kan vara (till alla er som har påpekat det; Ni har verkligen inte fel, ni har absolut rätt att säga vad ni tycker, speciellt som det hjälper bloggen), och det ber jag verkligen om ursäkt för. Inläggen är väl inte såpas roliga heller. Bloggen har inte segat ner på grund av läxor, skoljprojekt eller andra privata saker som folk kanske tror; Den har segats ner av min lathet och min idétorka. Jag har loggat in varje dag (jo, jag har faktiskt loggat in varje dag), och i panik stirrat på den tomma Skapa inlägg-rutan och tänkt "Men seriöst, vad i helvete ska jag skriva?" och efter typ en kvart givit upp, stängt rutan och låtit bloggen vara utan uppdatering ännu en gång. OM NI HAR IDÉER TILL INLÄGG, SÄG DEM TACK. Jag är nämligen desperat igen. Notera igen. Jag har även sett frågorna bara stiga utan att göra något åt det och nu har jag 35 obesvarade... Det låter kanske som lite men det är det inte. Det tar mig ett tag att ens besvara 4...

Jag ska försöka uppdatera bloggen cirka 2 gånger per dag nu mera. Vi får se hur bra jag lyckas med det! xD I alla fall har jag planerat att fixa lite saker för de närmaste dagarna, däribland en Nattens i morgon, en Wendy på söndag och kanske en mininovell (med simsbilder såklart!), och självklart andra saker!

UPPDATERING AV INLÄGGET 2/6: Jag funderar på att göra Gameplays (med bild och text) för varje expansionspaket, ifall man känner för att se vad man kan göra i spelen man tänker köpa. Men jag undrar bara om ni tycker det vore en kul idé?

Jag vill i alla fall tacka er som fortfarande läser bloggen och kommenterar även när den inte är så bra. Tack även till en viss Henriette (en IRL-kompis, ifall någon undrar) som kommenterar hela tiden! ^^

Haha, nu inser jag hur mycket jag låter som en dramaqueen när jag läser igenom inlägget. Meh, jag är en dramaqueen! YEEAAHAHHHHHHHH. Kbye. Nej, vänta! Jag insåg även hur snabbt jag kan gå från den seriösa *SÄGER MED EXTREMT SERIÖS OCH SANSAD RÖST: Jag ber så helst mycket om ursäkt för att jag inte har bloggat bra* till den inre Fanta, Freak-fanta, vilket är *YEEY JAG ÄR DEN KONSTIGASTE MÄNNISKAN I VÄRLDEN SOM ÄR HIMLA SPEEDAD 24/7!!!!!!!!!!!!!!!!!!* Shit måste sluta skriva nu, kommer derpa sönder inlägget annars... VÄNTA. DAYLIGHT COMING WE DON'T WANNA GO HOME. Nu måste jag verkligen dra alltså, jag håller seriöst på att freaka ur här om jag inte redan har gjort det, och det sista stället jag borde kladda av mig på då är simsbloggen. Fast det har jag redan gjort, men BYE