Direktlänk till inlägg 23 november 2012
Tidigare delar:
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11
Läs tidigare delar om du inte har gjort det! Det kan även vara bra att läsa den senaste delen lite snabbt innan du läser den här om du inte riktigt minns vad som hände.
Jag ber verkligen om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera historierna. Jag ska försöka bli bättre på det. Det var tänkt att det skulle komma redan förra fredagen, men som ni redan vet har mitt spel slutat funka. Det har varit en pina att ta bilderna till den här delen, var tvungen att starta om simset säkert 6 gånger. Men jag hoppas samtidigt att ni förstår att det tar väldigt, väldigt lång tid att göra en del - det är inget som går på en kvart.
Del 12
- ELLA?! skriker Chester förfärat innan han hinner tänka på det.
- Ja, muttrar Ella.
- Har... Du... Börjar Chester förtvivlat, men han finner aldrig rätt ord.
- Nej, din idiot. Jag läste inte dina tankar då. Dina äckliga, motbjudande, vidriga tankar.
Ellas röst är dämpad, mer än vanligt, men den låter inte ledsnare än vad den brukar. Hon vägrar visa Chester hur sårad hon är och hur svag hon är innerst inne.
- Med tanke på att jag litade på dig, väser hon långsamt. Ingen människa, eller vampyr över huvud taget skulle kunna höra hennes röst låta på det viset utan att lamslås av rädsla. Hon låter inte ens mänsklig. Fast det är hon ju inte.
- Hur kunde du ens våga gå bakom ryggen på mig?! Hur kunde du svika mig så?!
Den här gången ryter Ella, tillräckligt högt för att hela Bridgeport skulle höra det. Det är i alla fall vad Chester hoppas på. Han har nämligen en känsla av att det här mötet inte kommer sluta bra.
- Så du är rädd? Spinner Ella, och nu flinar hon istället. Om Chesters hjärta fortfarande slog hade det bultat hårdare än någonsin vid det här laget.
- Det borde du allt vara! Jag ska få dig och ångra det här så mycket att du inte klarar av det! Skriker hon. Hon blottar sina huggtänder, Chester hade glömt bort hur långa och vassa de är...
- Tack för att du berättade var hon bor, förresten. Jag ska använda mig av den informationen.
Och i nästa sekund har hon hoppat på honom.
Nästa morgon
Amber vaknar med en orolig känsla i magen. Hon kan inte skaka av sig känslan av att det har hänt något, även fast hon vet att det inte har det.
Men hon är också väldigt hungrig. Hon reser sig upp, går mot kylskåpet och börjar laga pannkakor.
Amber försöker att koncentrera sig på pannkakorna, men det går inte så bra. Hon kan inte låta bli att tänka på Chester och hans besök från gårdagen.
Han är så mystisk... Tänker hon. Och så vänlig...
Hon häller ner smeten i en stekpanna och sätter stekpannan på spisen. Men då ringer hennes telefon.
- Hallå?
- Ehh... Hej. Det är Jacob.
Amber blir chockad, men samtidigt glad. Hon har inte sett Jacob på länge, och även om hon inte vill erkänna det: Hon har saknat honom lite.
- Hej!
- Jo, jag undrade ifall du ville hitta på något idag? Typ äta lunch och gå till konstgalleriet. De har en ny utställning jag gärna skulle vilja se...
- Vaa? Är du konstintresserad?
- Eh... Ja.
Jacob skrattar lite generat.
- Men gud, vad kul! Det visste jag inte! Vad gillar du för typ av konst då?
Amber vänder ryggen mot pannkakorna.
- Modern och abstrakt konst är nog mina favoriter... Men jag tycker egentligen om all konst.
- Exakt så tycker jag!
Amber och Jacob blir helt till sig över att de båda delar på konstintresset, och börjar prata om det som galna. Amber glömmer helt bort pannkakorna på spisen...
Efter ett litet tag lugnar de ner sig.
- Men det låter jättebra. Vilken tid? frågar Jacob.
- Ehh, klockan två blir... Börjar Amber, men abryts av att hon hör ett pipande ljud...
Jacob hör inte mer i luren än ett upprepat, pipigt tjutande, Ambers skrik och något som slår i golvet innan ljudet som berättar att samtalet har avbrutits hörs.
- AMBER?! ropar han förfärat in i telefonen, även om han vet att ingen kommer att svara.
Jag måste hjälpa henne... Är den första tanken han får.
Han hoppar in i närmaste taxi, slänger hysteriskt fram pengarna och ber honom att köra till Ambers adress så snabbt han kan. Taxichauffören förstår att något är på gång, och med en så saftig summa i händerna protesterar han inte.
Amber däremot har panik. Telefonen ramlade i marken, för att hon blev så rädd och chockad. Nu sitter hon bara och stirrar i panik på de växande lågorna. Ja, hennes pannkakor har börjat brinna. Och elden bara sprider sig.
Hettan... Den är outhärdlig...
Hon är så panikslagen att hon inte ens minns hur man ska göra när det börjar brinna hemma.
Tänk nu! Tänk! Vad var det man skulle göra när... SPRINGA UT!
Amber springer ut ur lägenheten så snabbt hon kan.
Väl ute på gatan dunkar hennes hjärta som aldrig förr.
Vad skulle man göra nu...? RINGA! RINGA BRANDKÅREN!
Amber börjar leta i fickan efter sin mobil när hon inser att...
FAN! MOBILEN! JAG TAPPADE DEN I ELDEN!
Utan vidare börjar Amber plötsligt gråta. Hon älskade sin lägenhet, och den innehöll allt hon tycker om. Plus att hon tappade mobilen. Den var så dyrbar. Inte för att den kostade mycket, utan för alla SMS-konversationer med hennes bror. De är borta.
- Amber! Hör hon någon ropa.
- AMBER! Skriker Jacob och kastar sig om halsen på henne. Amber kramar tillbaka.
- Är du okej? frågar han.
- Mi... Mitt... Hus... Snyftar Amber.
- Vadå, vad har hänt?! Frågar Jacob och släpper henne, han är lite chockad. Det var inte direkt vad han förväntat sig.
- Jag glömde... Pannkakorna... På spisen... Och... Det började brinna...
Amber börjar gråta ännu mer innan hon kan fullfölja meningen.
- Det är lugnt, jag ringer brandkåren...
Efter att ha ringt slappnar Jacob av och börjar skratta.
- Vad du skräms, Amber. Jag trodde du hade blivit överfallen eller något.
Jacob inser inte hur nära rätt han egentligen har...
Fortsättning följer
Oj, vad sjukt att några av er fortfarande kollar in här. Alltså, jag vill börja med att verkligen be om ursäkt att jag bara lämnat bloggen att stå och damma när flera av er väntat på att jag ska komma tillbaka. Jag har helt ärligt inte vetat v...
... Och så gick det ett ganska bra tag utan att jag uppdaterat ordentligt. Igen. Det är väl egentligen samma anledningar som vanligt, har liksom inte så mycket sug att skriva något just nu, och har inte haft det på länge. Jag har liksom massa a...
Nu har det släppts en ny trailer för The sims 4, vars release verkligen börjar närma sig nu! Tänker ni köpa det? ...
Välkommen till FantaSims3, Fantas simsblogg! Jag som driver bloggen heter Fanny, men jag kallas Fanta, och jag är tretton år gammal. Men denna blogg är inte om mig, den är om spelet The sims 3! Här delar jag så ofta jag kan med mig av allt möjligt rörande spelet.
Om du vill veta mer om bloggen, klicka här!
Har du problem med ditt spel? Vill du ha hjälp? Behöver du ett tips? Jag kan försöka svara på dina frågor!
Tänk bara på att alltid googla eller söka i bloggen innan du frågar, att beskriva ditt problem så gott det går och att läsa min FAQ innan du frågar. Då blir det mycket lättare för mig att hjälpa till och hinna svara på allas frågor!
Ställ din fråga här:
Det finns många sätt att nå mig på, det bästa sättet är att skicka en kommentar eller fråga på bloggen men om du inte vill det står min mailadress ovan.
På thesims3.com heter jag Fantabest, bli gärna vän med mig där! Dock är det bäst om du inte ställer frågor där, du har betydligt större chans till svar på bloggen, i mailen eller på bloggens Facebook.
Om det är något speciellt du vill leta efter, sök upp det i sökrutan så letar den efter inlägg jag har skrivit med det temat! Om du t.ex. vill veta om Vampyrer, sök på "Vampyr" så kommer det upp inlägg om just vampyrer.
Sök alltid innan du ställer en fråga i frågerutan!
Allt på bloggen ägs av mig om inte annat anges och får absolut inte kopieras utan tillstånd.
Jag äger inte något av The sims 3, det är ett varumärke tillhörande EA.