Tidigare delar: Del 1 

Wendy - Röd

Sandi - Ljusblå

Nancy - Brun

Sandi hade satt upp annonser lite överallt (hon var tvungen att stjäla pappret men pennan fick hon låna) om vem som skulle kunna ta hand om Wendy. En dag ringer hennes uråldriga telefon...

"Åh, det ringer!"

Nancy: - Hej. Är det Sandi Sarv?

- Ja?

- Jaså, goddag på dig. Jag ringer angående din dotter.

- Nämen, åh, vad kul! "Åh vad tråkigt... Jag som hoppades att ingen skulle svara... Men det är det bästa för både mig och Wendy..."

- Skulle du kunna lämna henne hos mig?                                                               - Javisst...En vecka senare...

- Jaha, så du är det lilla grinet som jag ska ta hand om.

- WENDY HUNJI! Mat?                                                                                 

- TYST! Mat får du i morgon.

- Du måste sova i källaren, jag orkar inte med ditt skrik och gap!

- Skik o gap? Skiker Wendy?

- Ja, det gör du minsann... Säger Nancy mest för sig själv.

- HÄR ska du sova. Och så skriker du inte, uppfattat?

- Var mamma? Wendy sova mamma!                                                          

Wendy hade inte förstått att hon skulle lämna sin mor... Hon var fortfarande alldeles för liten för att förstå.

Nancy var inte född med sådan bitterhet. Faktum är så var hon riktigt snäll förr i tiden. Nancy hade nämligen för länge sedan förlorat sin man, Erik, i en tragisk olycka...

- Erik! *snyft* Erik! 

- Livet är hemskt just nu. Jag måste ta hand om en liten, liten flicka som bara skriker hela tiden. Men hon kommer nog att bli bra arbetskraft när hon blir lite äldre. Det var ju därför jag hämtade hem henne...

Men Nancy vet att hon ljuger för både sig själv och Erik – hon tog över Wendy för att slippa vara ensam hela dagarna.
"Äsch, det är ingen ide att sitta och prata med en gravsten. Jag måste trädgårdsarbeta, förresten... Jag skulle ha gjort det i morse, det är inte kul att göra det i mörkret..."

"Lalalalalaaa... När Wendy växer upp så ska hon minsann sköra plantorna, inte jag. Min rygg klarar inte mer av det här."

Wendy låg och sov, helt omedveten om hennes hårda framtid...

Fortsättning följer (förlåt om delen blev lite för kort!)

  Det var meningen att den skulle komma igår, men mina dator kraschade så inget sparades  Men nu kommer den i alla fall!

Sandi - Ljusblå

Wendy - Röd

Det var en gång en ganska fattig familj som bara bestod av två personer - Sandi och hennes lilla dotter Wendy.

De hade knappt några pengar över huvud taget, så de nöjde sig med detta pyttelilla hus.Sandi: - Wendy, du är det enda jag har i livet, du får aldrig lämna mig. Jag älskar dig så mycket så att det är inte klokt.                                                                   Wendy: - Älskaj mamma!

"Jag kan leva på tortellini, det kostar inget, men Wendy, vad lever hon på? Jag måste skaffa jobb med en gång."

Sandi kan fixa ett hyfsat jobb. Hon tjänar lite, men det räcker. Några månader går och efter ett tag så bestämmer Sandi sig för att köpa en present till Wendy.

- Titta vad du får Wendy! En nallebjörn! De sa i affären att han heter Lee.

- Lii! Fint namn!

- Älskaj Lii! Tack mamma!

Efter ett tag så förstår Sandi att det inte var så smart att ge Wendy en nalle. Hon får sitta och äta på toaletten, till och med."Urgh, jag är alltid lika nervös när jag ska hämta mina räkningar... Tänk om jag inte har råd!""Åh, det här blir inte billigt! Men vänta... Jag kommer inte att ha råd med Wendy efter det här!""Wendy, min älskling, jag är så ledsen, men vår tid tillsammans är slut..."