Idag blir det tyvärr en väldigt kort del, hoppas det inte gör något. Om jag hinner gör jag en till (lite längre) ikväll!

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14

Färglista:

Wendy – Röd

Nancy – Brun

Sandi – Ljusblå

Väl hemma är Wendy glad. Hon ska få ta hand om en liten hund! Då får hon i alla fall sällskap när Nancy är borta.

Wendy: - Välkommen hem till oss... Gina? Ja, Gina, det är du.

- Men blä då. Du stinker! Vi kanske skulle bada dig. Undrar om det funkar att ha människoschampoo?

Gina verkar tycka om att bada.

- Oj så blöt du blev.

- Och så torkar vi!
"Vad lugn hon verkar vara. Alla hundar jag har sett på TV sprattlar och har sig när deras ägare försöker bada dem."

Wendy leker med Gina ända tills sent på kvällen.

- Sitt. SITT. SIIIITT!

- Gå och hämta pinnen då!

Wendys försök att kommunicera med hunden går dock inte särskilt bra.

När Wendy ska in och laga middag ringer telefonen. Det är Nancy som ringer.

- Hej!

Nancy: - Hej där borta i Sunset! Jag började bli orolig. Jag har ringt dig flera gånger, men du har inte svarat.

- Jag var ute med hunden.

- Vilken hund?!

- Eeh... Gina!

- Vem är Gina, Wendy?

- Jag hittade henne i parken... Hon var hemlös!
- Har du tagit hem en hund Wendy? Är du helt från vettet?

- Jag frågade en gammal dam vad jag skulle göra och hon sa att jag skulle ta hem henne!

- Wendy! Du måste ringa polisen och berätta.

- Det ska jag göra, men det är för sent att göra det nu. Jag gör det i morgon.

- Okej. Men se till att hunden håller sig UTE! Och att den inte äter på mina tomater som precis vuxit ut igen.

- Varför? Kan hon inte få sova inomhus?

- Nej! Jag är dödsallergisk mot hundar!

- Va...?

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13

Färglista:
Wendy – Röd

Nancy – Brun

Sandi – Ljusblå

Nancy har, till Wendys förvåning, en fungerande dator som hon bokar biljetterna på.

Wendy är på övervåningen och byter om till sovkläder – det är sent och hon är trött.

Hon lägger sig bara och läser först.

Wendy: "Då ska vi se om jag får ihop läsningen. Kapitel 1..."

Wendy somnar snabbt efter att ha läst några kapitel.

Några timmar senare bjuder Sunset Valley på sin tidiga, vackra morgon. Nancy har ställt väckarklockan så hon vaknar lagom i tid för att äta frukost, klä på sig och beundra den rosa himlen ovanför bergen.

Nancy hinner inte beundra synen länge – taxin som hon har beställt kommer.

När Wendy vaknar, flera timmar senare, har Nancy åkt för länge sedan. Hon har lämnat en lapp på nattygsbordet där det står vad allt finns, vart hon ska gå om något tar slut, hur mycket vatten hon ska ge tomaterna och vilka telefonnummer hon ska ringa om något går snett.

Hon slänger i sig en skål med flingor och börjar redan känna sig ensam.

"Hur mycket skulle salladen ha nu då?"

Efter att ha tagit hand om trädgården, bäddat sängen och gjort övriga hushållssysslor går Wendy ut till en park. Det är inga där så hon blir fortfarande ensam.

... Tror hon.

Hon vänder sig om och får syn på den lilla hunden.

- Hej lillen...

Hunden tittar med glada ögon upp på Wendy.

"Jag kanske borde ta med honom till de som bor här. Han tillhör säkert dem."

Wendy plockar upp hunden och går mot huset.
"Wow. Så stort. Ett sånt här hus ska jag minsann ha när jag blir världsberömd kock och har mycket pengar!"

- Goddag, Mrs?

Nancy: - Du kan kalla mig Nancy.

"Nancy..."

- Är detta din hund?

- Nej, vi har inga djur. Var hittade du henne?

- Här i parken bredvid... Han kanske är hemlös.

- Det är en tik. En tjej.

- Jaså.

- Jag tror du får ta med henne hem och ringa adoptionsbyrån eller kanske anmäla till polisen.

- Men min mamma är bortrest.

"Mamma?"
- Vi kan då inte ta henne, min man är allergisk.

- Jag tar väl hem henne då...

Namn: Sandi Sarv

Egenskaper: Hopplös romantiker, Bokmal, Fegis, Familjeinriktad, Ensamvarg
Ålder: Vuxen, ca 45 år i människoår

Bio: Sandi flydde från sin man när hon fick reda på att han hade varit otrogen mot henne kort innan förlossningen av den lilla bebisen Wendy. Hon var så förkrossad över detta att hon till och med tänkte byta namn på sig själv, bara för att börja om med livet. Hon hade tock inte med sig några pengar när hon flydde, hon blir alltså tvungen att lämna ifrån sig lilla Wendy, något som drabbar henne – Wendy var det enda hon hade kvar i livet.

Några år senare blir hon till och med vräkt från huset då hon inte har råd med hyran längre, hon får alltså leva på gatan. Det får henne att göra smått kriminella saker som hon egentligen inte borde gjort...

Min åsikt om Sandi: Sandi är enligt mig en lite feg kvinna men som kan vara riktigt trevlig att umgås med om man kommer henne nära.

Roliga fakta:

- Det finns, precis som med Nancy, två olika Sandi. Båda två lever fortfarande, dock tror jag bara att den ena bor kvar i staden. Båda två är med på presentationsbilden där uppe – kan du se vem som är vem och vad som skiljer dem åt?

- Sandi bor egentligen inte på gatan, hon bor hos Wendy och Nancy.

- Sandis livsönskan är Lysande författare.

- Sandi och Wendy är faktiskt inte biologisk släkt. Originalen var det men när jag gjorde de nya på grund av omplanering i historien glömde jag att ändra relationer.

- När Sandi svimmar i del 10 är orsaken till det att hon har sett ett spöke.

- Sandi har aldrig haft någon man, trots att det berättas så i historien.

- Det är ALLTID Sandi som spelar poliserna i serien. Titta noga i del 10 och del 7 så känner du igen henne.

- Sandi (simmen) är bara med i 7 delar.

- Sandi har hittills ätit upp en av tomaterna som hon stal i del 10. Bild på när hon gör det finns med i presentationsbilden.

Wendy is back again! Ledsen att jag inte har kunnat passa tiderna, jag var bara sjuk igår och orkade inte ta bilder. Det är inget jag säger som en ursäkt utan det är faktiskt sant ;P

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12

Färger:

Wendy – Röd

Nancy – Brun

Sandi – Ljusblå

Jag säger än en gång till er nya läsare att läsa tidigare delar innan du läser denna del!

----------- Del 13 -----------

Det har blivit kväll och Wendy står för middagen. Hon försöker återskapa ett recept hon såg på teven men minns inte riktigt exakt hur receptet var.

Wendy: "Skulle man hacka salladen, eller var det paprikan? Eller skulle man hacka båda?"

Nancy: - Vad är det du lagar Wendy?
- Typ någon sallad. Jag såg receptet på teve igår.

- Jag TROR det var den här oljan man skulle ha i...

- Tror?! Wendy? Vet du ens vad det där är för olja?
- Nej.

- Då kan du ju inte ha den i salladen! Utbrister Nancy.

- Jag vet. Men det var den enda du hade och man MÅSTE ha olja i.

- Jag kan gå och köpa olja om du tycker att det skulle behövas!

- Det behövs inte, den här funkar finfint.

- Och så allt i en skål... Sjunger Wendy. Snart klart!

- Då går jag och sätter mig.

  Wendy är ju lite snabbare än gamla Nancy så hon häller upp en tallrik till var och en och sätter sig.

- Det luktar mystiskt.

- Fel olja?!

- Tror inte det...

- AAAH!
- Wendy vad är det?!

- Den var så... Stark!

- Det vågar jag inte tro! Säger Nancy och tar bestämt en tugga...

... för att sedan hosta upp sin också.

- Wendy! Vad har du haft i den här?! Vad är det där röda?

- Paprika...?

- Jaså? Den ser varken ut eller smakar som paprika, Wendy.

- Eeh... Den var lite avlång.

- Tog du Chili?! säger Nancy och granskar det hon har på gaffeln.

- Ehh... Var det Chili? Inte paprika?

- Wendy, har du tagit chili i en helt vanlig sallad?

- Du tycker det smakar äckligt så in i helvete, eller hur! Jag som har stått jättelänge och lagat mat till dig.

- Klart jag gör! Chili är inte gott, Wendy. Dessutom får du inte svära.

- Varför har du det hemma då?

- Jag råkade odla det för något år sedan.

- Ååh, så du odlar chili men när din fosterdotter lagar mat med det klagar du.

- Nej Wendy... Det är bara så starkt. Jag håller med om att jag inte ska vara en sådan kärring.

- Eller hur! Se det som en bra sak! Nu vänjer du dig ju vid stark mat så att du kan äta det varje kväll--

- Äh, tyst bara, avbryter Nancy och petar med gaffeln i maten.

- Men du, hur gör vi med resan till Emma? Jag har bestämt mig. Jag vill åka.
- Åh...

- Gör det då! Gå och boka biljetter.

- Jag kanske skulle göra det. Jag blir bara borta ett par dagar.

- Du får lova att ta bilder och visa mig sen!

- Absolut! Jag åker tidigt i morgon bitti i så fall, planen till Egypten går på morgonen och flygplatsen ligger ända borta i Bridgeport, så jag måste åka Taxi dit först.

- Det är okej!

"Bridgeport? Är inte det den där stora kändisstaden? Varför får Nancy åka till alla coola ställen?"

- Försöker du äta ändå?

- Det smakar faktiskt gott när man har tagit några tuggor.

- Du är ju konstig Wendy...

Hur tycker ni att det gick med kommentarsystemet? Kommer inte uppdatera förrens ni kommenterar mer.

Jo, alla ni som har läst min Historia om Wendys liv känner ju till Nancy. Men hur mycket vet ni om henne egentligen? Få reda på detaljer som inte nämns i historien och lär känna henne ännu bättre!

Namn: Nancy Fork
Egenskaper: Grinig, Bra sinne för humor, Hopplös Romantiker, Gröna fingrar, Ensamvarg
Ålder: Åldring, ca 80 år i människoår

Bio: Nancy ses ofta som en grinig gammal kärring runtom i kvarteret men de känner inte till hennes riktiga jag. Nancy är en glad, sprallig och lite tokig kvinna. Allt det försvann bara när hennes man, Erik, drunknade under en semester. Nancy är väldigt bitter efter det, en anledning är att hon känner sig så ensam. Ingen att dela säng med. Ingen att dela matbord med. Ingen att dela liv med. Nancy bestämde sig för att nu är det slut på detta och just därför kunde hon inte motstå att slå till när hon såg annonsen om den lilla flickan Wendy men direkt när hon hade adopterat henne kände hon att hon var en sådan idiot, varför gjorde hon så? Nancy vill nämligen inte bli påmind om att hon och Erik aldrig fick några barn. Hon låser alltså in den lilla bebisen i källaren och ger henne mat och vatten. Men när Wendy växer upp inser Nancy att hon inte är den enda som har haft det svårt i livet.

Nancy är också väldigt, väldigt mån om att bevara sin ungdom, eftersom hon inte vill råka ut för samma öde som Erik : Döden. Hon gör allt för att försöka ta bort de där rynkorna eller i alla fall ignorera dem, vilket inte alltid är så lätt. Hon vill dessutom fortfarande vara den som Erik blev förälskad i – den glada, humoristiska och tokiga kvinnan med det stora leendet.

Min åsikt om Nancy: Nancy är en sim jag från början såg som en grinig, sur enstöring men när berättelsen väl började flyta på så kom jag på vem hon egentligen var. Jag lovar att jag komer att ändra hennes personlighet i framtiden och inse: Det här är Nancy!

Roliga fakta:

- Efternamnet "Fork" låter väldigt lustigt då det betyder gaffel på engelska men jag kom inte på något bättre efternamn till en tjurig gammal tant.

- Jag tycker mycket om att skriva berättelser på datorn och för ungefär ett och ett halvt år sedan kom jag på en ide som liknar denna berättelse. För ett halvår sedan (kort innan jag skapade denna blogg) skrev jag ner början på den. Den handlar om liten Kate som hamnade hos en tjurig gammal tant, som sedan blev till Nancy Fork här på bloggen. I den gamla berättelsen heter den som blev till Nancy Grace.

- Det finns två Nancy Fork i mitt spel, en som lever (som du ser i historien nu) och en som är död (dog av ålderdom). Jag har för mig att hon är begravd någonstans i Sunset Valley.

- Jag kom på karaktären Nancy innan jag kom på Wendy.

- Nancy har av misstag fått två kändisstjärnor.

- När ovanstående hade skett så kom det en exakt kopia av Nancy (!) som var paparazzi och började fotografera sin klon...?

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11

Karaktärslista

Wendy - Röd

Nancy - Brun

Sandi - Ljusblå

Det har gått några veckor sedan polisen var och besökte Nancys hus och livet rullar på som vanligt. Nancy har bestämt sig för att ta bjuda Wendy på lunch på Bistron.

Wendy: - Mm, gott. Jag tänker minsann laga så här goda varmkorvar i framtiden!
Nancy: - Ojdå, redan höga ambitioner?

- Haha, jag vet inte men erkänn att jag borde bli bättre på att laga mat?

- Nej, dina våfflor smakar gott! Fast den här tårtan klassar ut all mat jag någonsin smakat.

- Jag sa ju det! Jag slår vad om att kocken som jobbar här hade gjort det bättre.

- Jag tycker det är mysigt att gå på restaurang så här. Jag brukade göra det förut men på de senaste åren...

- Har det hänt något Nancy?

- Inget speciellt, jag har bara blivit något av en gammal kärrning på senaste tiden.

Wendy rynkar på pannan.

- Jag ser inte dig som en kärring.

- Jaså, inte? Vet du ens hur gammal jag är?

- Om jag ska vara ärlig, nej.

- Du vill inte veta det. - Jag antar det...?

Där tar samtalet stopp och Wendy blir upptagen av sin varmkorv.

Sedan ringer Nancys mobiltelefon, som hon har tagit med av en gammal vana. Egentligen brukar ingen ringa på den, hon blir så paff när hon hör den lilla sången som föreställer hennes ringsignal så att hon till och med reser sig upp kvickt, vilket gör Wendy lite rädd.

"Jag känner igen det här numret... Vem är det? Tja, det finns bara ett sätt att ta reda på det..."

- Hallå?

- Va... Emma? Nämen hej! Jag har inte hört från dig på jag vet inte hur länge!

- Nancy, vad...?

- Komma över? Hela vägen dit? Hur skulle det gå till då?

- Vad pratar du om, Nancy?

- Boka biljetter ikväll? Det är väl lite hastigt men okej då. Skulle jag kunna få ta med mig...? Åh.

Wendy tittar förvirrat på Nancy men frågar inget eftersom hon förstår att det är lönlöst.

- Du, Emma, jag får tänka på det. Jag ringer dig i kväll!

Med de orden lägger Nancy på och sätter sig hos Wendy igen.

- Vem var det?

- Min gamla barndomskompis Emma. Jag har inte träffat henne på säkert 20 år. Hon flyttade till Egypten.

- Egypten?!

- Ja. Nu har hon frågat mig om jag vill komma och hälsa på.

- Hälsa på i Egypten?!

- Ja.

- Coolt! Kan vi inte göra det?

- Men grejen är den att det inte skulle bli "vi" i så fall, jag kan nämligen inte kan ta med dig. Emma sa att det inte gick.

- Va?! Varför?

- Jag vet inte! Emma är sådan, hon kommer på konstiga saker utan att berätta varför.

Det blir tyst en stund. Wendy bryter tystnaden, som vanligt.

- Åk själv. Hon vet inte vad det är hon säger, det bara slinker ur henne. Egentligen vill hon mer än gärna följa med...

- Va?

- Du hörde mig! Åk själv. Du tycker att du har blivit en gammal kärring och det är säkert för att du inte är social! Du skulle må bra av att träffa någon vän emellanåt.

- Du har rätt men jag kan ju inte lämna dig?

- Jo. Jag tar hand om huset, plantorna, allt. Det går bra Nancy, kom igen.

- Jag får tänka på det...

Så nu kommer nästa del av Wendy. Den borde ha kommit tidigare, jag vet, så ni får en lite längre del att gotta er i tillsammans med eh... Söndagsgodiset.  

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10

Har du inte läst de tidigare delarna än, gör det först! Du kommer inte att förstå något annars.

Färger:

Nancy- Brun

Sandi - Ljusblå

Wendy - Röd

Gäster/tillfälliga får restrerande färger

Wendy: - Nancy, har du tagit toma...?
"Polisen?!"

Nancy: - Men hon tog mina tomater ju?! Jag odlade dem förra året och de har inte vuxit upp förrens nu!
"Vem är 'hon'?"

Polis: - Ja, jag förstår det.
- Jag vill att ni hittar henne!

- Kom igen, det är bara ett par tomater. Du överdriver.
"Det kanske jag gör trots allt... Men hon tänkte göra inbrott, det tänker jag inte förlåta."

- Men det var ju inbrott! säger Nancy övertygande. Om jag inte hade sett henne hade hon kanske tagit mer saker, saker av värde. Ni godkänner väl inte inbrott bara så där?
- Men hon gick ju inte in i huset. Då räknas det inte som inbrott.
- Men om du vill så kan vi försöka leta upp henne så att ni får reda ut det själva. Med lite tur har hon inte ätit upp alla tomater än vid det laget.
- Mmhm...
- Fast vi kommer inte att lägga ner mycket tid på det.
- Det kanske jag kan tugga i mig...
- Nancy! Vad handlar allt det här om?
- Vem har vi här då?
- Min do... Fosterdotter Wendy.
"Hon var nära på att säga dotter!"
- Det har inträffat ett brott Wendy! En främling i rosa klänning kom in och stal våra tomater!
"Tomatmysteriet är löst."

- Men kom igen Nancy! Ringde du polisen för att du blev bestulen på några tomater?!
- Ja!

- Ärligt talat Nancy, det är lite pinsamt. Det var ju bara ett par tomater?
- Som jag har lagt ner flera månader på!

- Bjud på det. Den personen var säkert fattig, en rik människa skulle aldrig ta något så lite som ett par tomater. Vi kan ju bara cykla till affären och köpa tomater!
- Det är i och för sig sant men om jag inte hade kommit på henne hade hon kanske tagit mer än så!
- Men nu gjorde hon inte det, okej?

- Din fosterdotter har rätt. Som sagt så kan vi försöka leta upp henne men som sagt så är det bara ett par tomater.
- Ja, jag antar väl det...

- Jag måste i alla fall bort till stationen igen, jag har jobb att göra.
"Annat än detta skräpjobb med en sur tant som har blivit av med några tomater."
- Hejdå!
- Tack för hjälpen! snäser Nancy sarkastiskt. Polisen bryr sig inte om henne.

- Jag är lite nyfiken, säger Wendy när polisen har kört där ifrån. Hur såg den mystiska tomattjuven ut?
- Eeh... Hon var... Blond...
- Ja?
- Gröna ögon...

- Lite spetsig men rak näsa tror jag...
- Mm?
- Inte så olik dig faktiskt...

- Fast det låter väl tokigt! Jag inbillade mig nog.
- Wendy vad är det?
- Äsch, inget...

- Jag kanske skulle laga lunch? säger Wendy för att leda in samtalet på ett annat ämne. Sugen på något speciellt?

- Men Wendy? Kan du laga mat?
- Haha, jepp. Ta det lungt! Muffintiden är över, jag är stor nu.
- Just det ja...
"Och det roliga är att hon faktiskt talar sanning..."

- Tja... Våfflor vore inte fel!
- Kommer på momangen!

Wendy går ut i köket.
"Tjuven var faktiskt slående lik Wendy... Samma hårfärg, samma ögon... Men det kan omöjligt vara hennes mamma..."
"Hmm..."

"Jag undrar..."

"Vem var den där tjuven?!"

Denna del handlar mest om Sandi. Hoppas ni tycker om den, släng in en kommentar i så fall! Har du inte läst de tidigare delarna så rekommenderar jag att du gör det först. Länkar finns här under. Säg till om någon inte funkar!  

Tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9

Rollista:
Wendy - Röd

Nancy - Brun

Tillfällig: Sandi - Ljusblå

Sandi har stått utanför Nancys hus i flera timmar. Hon har inte kunnat flytta sig. Hon vet inte varför.
Sandi: "Nu har de släckt där inne, de har säkert gått och lagt sig..." 

"Jag saknar Wendy..."Sandi springer till baksidan.

"Ett grönsaksland? Perfekt... Hm... Om de sover... Det är väl skördesäsong nu?""Tomater! Precis vad jag ville ha!""Mm, jag slipper vara hungrig...""Vad fina de är!"Plötsligt känns det som om någon tittar på Sandi. Hon vänder sig om......och där står Nancy som av någon anledning inte har sagt något. Men hon har sett allt. Sandi förstår det och blir livrädd.

Nancy förstår att Sandi har sett henne och börjar skälla på henne.

Nancy: - Vem är du? Vad gör du här? OCH VARFÖR TAR DU MINA TOMATER?!- Lämna tillbaka dem och försvinn här ifrån! Jag ringer polisen annars!- Men förlåt! Jag var så hungrig...Men Nancy lyssnar inte – hon har redan lyft sin mobiltelefon.Sandi blir om möjligt räddare än vad hon redan var. Tänk om polisen hittar henne? Hon har tagit mycket fler saker än Nancys tomater...Det enda hon kan göra är att springa där ifrån.

"Snälla, låt dem inte hitta mig...""Satan! Hon kom undan..."

Nancy tänker knappt på det, men hon känner någonstans i sitt undermedvetna att hon har sett den där kvinnan förut.

Nancy försöker ropa efter henne, men Sandi låtsas att hon inte hör. Det gör hon knappast heller. Hon är allt för fokuserad på att springa där ifrån...Hon är egentligen inte uthållig alls men nu förstår hon att det är allvar. Hon springer så snabbt att hon själv är förvånad över hur snabbt hon springer...

"Snälla, hitta mig inte. Snälla, låt mig hitta ett gömställe. Snälla..."Sandi inser inte hur långt hon har kommit. Hon märker att hon är mitt framför näsan på kyrkogården. Här har hon inte varit sedan hennes mamma dog..."Här är ingen. Jag kan gömma mig här..."Sandis oro tar över alla känslor direkt, nu kan hon inte känna annat än oro. Ännu mer oro blir det när Sandi inser att hon befinner sig på en Kyrkogård mitt i natten...Sandi känner hur det svartnar för ögonen. Hon förstår att hon är på väg att svimma. Hon försöker förhindra det, men det går inte... Hon faller.Och landar medveteslös på marken.

Nästa morgon.

Wendy: "Nancy har verkligen sovit länge... Jag tar väl hand om grönsakslandet innan alla stackars växter dör.""Wow... Det märks att Nancy har varit sjuk. Stackars salladsplanta...""Tomatdags... Men vänta nu. Var är tomaterna?"

Fortsättning följer...

Torsdag