Fantas simsblogg

Inlägg publicerade under kategorin Historien om Wendy

Av Fanny - 2 juni 2012 10:30

 

Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21


Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något!

Nu kommer ett litet tal! xD Jag har bestämt mig för att sluta med färgerna när karaktärerna pratar och tänker, eftersom det var Sannes idé egentligen och jag känner mig som en copycat om jag använder den, och jag vet hur man känner sig när någon härmar en. Dessutom har många sagt att jag är en kopia av henne, och det vill jag inte vara, och det blir jag på sätt och vis om jag använder mig av hennes idé utan att ge cred till henne eller någonting. Jag pallar inte riktigt att förklara. However, inga fler färger! Jag kommer förmodligen att ta bort färgerna från de gamla delarna också, men det får vänta, för nu har jag inte tid med det.

- Del 22 (av 30) -
Buhuu, om man inte räknar med den här delen är det bara 8 delar kvar :(



Wendy springer snabbt upp på övervåningen...

...och finner en avsvimmad Nancy på golvet.
Wendy: Nancy! Vakna! ropar Wendy i panik.
Nancy: Vad? Åh! Svimmade jag?
Nancy:
Åh... Wendy. Hejsan.
Wendy:
 Vad har hänt?
Nancy: Jag vet inte... Tror kanske... Någon slags chock... Kan vi sätta oss i vardagsrummet?
Wendy: Varför?
Nancy: För att jag måste berätta för dig!
Wendy: Vad? Wendy försöker låta lugn och sansad, men hon är inte det egentligen.
Nancy: Jag ska berätta... Kan du bara sätta mig i... soffan?
Wendy: Självklart Nancy.

Wendy och Nancy går ner och sätter sig, men båda två sitter tysta...

Tills Nancy bryter tystnaden.
Nancy: Jo, det är så här att... Vi är sammanlänkade på något sätt... Jag insåg precis det. Det kanske... Var därför... Jag blev så chockad, säger Nancy emellan sina häftiga andetag.
Det går plötsligt upp för Wendy att Nancy var en av de tre som Alice hade räknat upp som var "sammanlänkade"... 
Nancy: Jag vet inte hur. Men jag vill inte... ha något med det att göra.
Wendy: Inte jag heller...
Nancy och Wendy sitter tysta och bara stirrar in i väggen en lång stund. Det är Nancy som bryter den långa tystnaden.
Nancy: Du Wendy...
Wendy: Mm?

Nancy: Jag vill bara säga att... du betyder väldigt mycket för mig. Min man drunknade på vår smekmånad, du har ju... sett hans... grav. Och sedan dess har jag känt mig så... ensam... Jag bor liksom... In the middle of nowhere. Har aldrig riktigt haft vänner.
Wendy småler åt Nancys försök att använda engelska uttryck som hon knappt ens själv använder, men hon är samtidigt väldigt chockad. Kan Nancy verkligen berätta allt det här för mig?, tänker hon
Nancy:
Och grejen var att jag... inte gjorde något åt det förrens jag såg den slarviga annonsen din mamma hade satt upp. Då visste jag att jag var helt tvungen att adoptera dig... Men jag ångrade det så klart direkt när du kom hem. Under de årtionden av ensamhet hade jag hunnit bli... väldigt tjurig. Du påminde mig dessutom om... att vi aldrig hann få några barn. Så jag låste in dig och behandlade dig som... Som skit.

Nancy: Det var efter den där branden jag insåg hur egoistisk jag var... Och hur viktig du var för mig. De enda tankar jag hade i mitt huvud då var Nej, tänk om hon dör i den här branden! Vilket liv hon hade fått då! Jag måste rädda henne!. Och efteråt... 
Wendy: ...Började du behandla mig bättre. 
Nancy: Ja, det gjorde jag. Sen dess har jag inte ens känt mig i närheten av ensam.
Nancy: Jag älskar dig, Wendy.
Wendy: Nancy... Jag älskar dig också.
Nancy: Sjukhus.
Wendy: Va?
Nancy: Sjukhus! Jag måste till sjukhus! Det där var ingen vanlig chock.
Jag insåg inte hur allvarligt hon har chockats... Jag borde ha ringt tidigare... Wendy får tvångstankar.
Wendy: Jag ringer dem.

Det kommer att gå bra, Wendy. Det kommer att gå bra... Nancy är inte allvarligt skadad alls... Men Wendy vet att hon visst är det. Och att det här kanske inte alls slutar bra.



Fortsättning följer

Av Fanny - 10 maj 2012 20:10

Missade förra veckan och i går kväll, sorry! Och förresten, från och med denna del kommer Wendy bara på torsdagar (eller så kommer den på söndagar, men inte både och på en vecka). Det är många som har undrat vilka Alice och Amelie är, och idag kommer ni få reda på det, yeey! ^^


 

Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20


Jag rekommenderar att du som ny läsare börjar läsa från Del 1; Annars kommer du inte förstå något!

Färger:
Wendy - Röd
Sandi - Ljusblå
Nancy - Brun
Amelie - Grönblå
Alice - Rosa


Alice: - Alltså, det är väldigt svårt att förklara...

Wendy: - Jahopp. Jag vill veta ändå.

- Jag kommer att behöva börja från punkt ett, som inte alls har med "inbrottet" att göra. Och det kommer att bli så komplicerat...
- Och? Jag vill fortfarande veta. Jag kom inte hit för ingenting.
- Jamen okej då.

- Eeh... Jag kommer från en plats långt, långt borta. Jag kan inte säga vad jag är, för då kommer jag att bli bestraffad. Men jag är annorlunda.

- Du, och två personer till, har ett okänt samband med oss. Ni är inte som vi, men på något sätt är vi länkade... Om vi för ihop dig och de två andra kommer något fantastiskt att hända.

- Vad är det fantastiska? Och vilka är de två andra?

- Fråga nummer ett vet vi inte. Fråga nummer två, nja. Vi vet vilka de är, men vi kan inte beskriva dem och vi kan inte deras namn.

- Alltså måste du följa med mig nu för att vi ska kunna sammanlänka er.
Det första ord som dyker upp i hennes huvud är Nej. Men det är inte för att hon inte vågar följa med Alice; Hon litar på henne, av någon anledning. Det är för att hon inte vill ha ett sådant liv. Hon vill leva ett normalt liv hemma. Dessutom kan hon inte bara lämna Nancy...

- Jag vill inte.

- Vad pratar du om?
- Du hörde mig! Jag vill inte!

- Varför?

- Jag vill leva ett normalt liv. Jag vill inte vara med er konstiga icke-människor. Jag bryr mig inte om något fantastiskt händer...

- Jag förstår dig. Inte för att ditt liv är så normalt nu...

- Var tyst... Jag vill inte påminnas.

- Förlåt. Jag vet att du har det svårt.

- Som om du skulle göra det bättre!

- Jag får väl låta dig leva ett normalt liv, antar jag.

Nu kommer jag få supermycket skäll från Amelie. Jag kanske till och med förlorar mitt "jobb". Men vad kan jag göra? Hon vill inte, jag kan ju inte tvinga henne.

- Tänker du berätta om inbrottet nu?

- Det var mitt gamla hus... Jag ville bara ta en titt.

- Det låter sjukt creepy av någon anledning.

- Det är det också.

- Och förresten... Du vet den där hunden du döpte till Gina?

- Mm?

- Det var jag.

 

Wendy springer där ifrån utan att svara. Det blir för onormalt för henne.

Hon tar första bästa taxi hem.

Lite senare, hemma hos Alice...

Amelie: - Va? När du äntligen fick tag på henne tog du henne inte med dig?

- Men hon ville inte! Jag tänker inte tvinga henne.


- Nåja, jag kan väl förstå dig. Men det är en sak om det hela jag inte har berättat...
- Vad?


- Det var något fruktansvärt som skulle hända i fall de inte var ihoplänkade...
- Vadå?

- Det är det jag inte vet, vännen.

- Jag får väl ta och hjärntvätta dem sen, så att de inte minns oss. Men jag hinner inte det nu.
- Okej...

Väl hemma...
- Nancy?
Inget svar.
- Hoho? Nancy? 

Nancy (från övervåningen): - Wendy! Kom hit snabbt! Det har hänt något jag måste berätta för dig...

Av Fanny - 26 april 2012 06:30

Hejsan! Jippie, jag lyckades äntligen få den klar till rätt dag. Hehe. Tack förresten till mina kompisar Sophia och Henriette som hjälpte till med denna del!


Klicka här för att läsa alla tidigare delar! Börja ifrån Del 1 om du är en ny läsare!


Färger:

WendyRöd

SandiLjusblå

Nancy - Brun

Alice - Rosa

AmelieGrönblå


Wendy: Åh, jag är hungrig. Jag går ner och fixar våfflor.


Och det där i går... Det måste ha varit hennes man, va? Och hur dog han? Han kan inte ha dött av ålderdom, för det stod på gravstenen att han var lika gammal som Nancy, och hon var inte så gammal när vi träffades för första gången. Toppen. Ännu en fråga att klura på.

- Ehh...

- Nancy?


Nancy: - Vad?

- Vi har slut på ingredienser!


- Vi har typ inget kvar. Jag går och handlar.

- Men Wendy? Klarar du det?

- Eh, ja? Jag är 14?

- Okej...

- Då går jag då!


Wendy handlar snabbt det hon skulle handla. Men något fångar hennes blick...

Men? Vem är det där? Känner jag inte igen henne...?


Åh, juste. Det var ju hon i mitt rum i går morse!

- Ursäkta mig?
Alice: Nej! Måste hon komma på mig nu...?

Om jag ser frånvarande ut kanske hon inte pratar med mig.

- Hallå?

Crap.


- Du var i mitt rum i går morse.

- Vad? Nej, det var jag inte!


- Eh, jo?
- Okej då, det var jag väl.

- Men inget var stulet. Vad gjorde du där?

- Äuhm...

- Eh... Jo... Det är liksom så att jag inte kan berätta det offentligt...

- Kan vi inte ses i parken i kväll? Klockan tio? Jag lovar att jag kommer att berätta då.

- Kanske.

Ska jag lita på henne?

- Snälla! Du måste komma.

- Okej då... Men jag måste hem nu.

- Visst.


Sedan bara försvinner Alice.

- Eehehehe...

Det var väl INGEN som såg det där? Att jag pratade med en tjej som bara försvann...?

Shit alltså! Måste skynda hem!

Varför gick jag med på det där? Att träffa en främling som gjorde inbrott i vårt hus i mörkret?

Fast Wendy måste medge att det är en del av henne – en del större än den misstänksamma delen – som litar på Alice.


Lite senare på kvällen...

Jag antar att jag går nu?

Det här känns lite nervöst.


Wendy inser sedan, precis när hon är framme vid parken, att hon är sen. Klockan är kvart över tio nu.

Hoppas hon är kvar! Eller att hon över huvud taget har kommit.

Men Wendy kan inte se någon. I alla fall ingen som ser ut som tjejen hon såg tidigare idag.


Hon bestämmer sig för att sätta sig på en parkbänk och vänta.


Hon väntar länge.


Men ingen kommer.

- Nej, nu går jag.

Alice: - Hallå!!
Sedan dyker hon upp.

- Hallå? Tänker du gå hem? Ville du veta varför jag gick in i ert hus eller?

- Hoho?

- Ja det vill jag väl.

- Amen! Kom hit då!

- Jag tänker berätta nu...


Fortsättning följer...
På söndag

Av Fanny - 24 mars 2012 12:06

 
Jag har verkligen blivit dålig på att uppdatera historierna! o.O Ledsen för det, ska försöka bli bättre i framtiden. Jag har bara haft idetorka...!
 

Klicka här för att läsa alla tidigare delar! Börja ifrån Del 1 om du är en ny läsare!


Färger:

WendyRöd

SandiLjusblå

Nancy - Brun

Alice - Rosa

AmelieGrönblå


Wendy har gått upp och fixat tillbaka håret som det var igen. Hon gillar inte när det är så stort och har så mycket volym.

 

Wendy: "Vem var det där egentligen?"


"Jag inbillade mig säkert bara... Lika bra att gå ner och ta frukost."


"Va? Konstigt... Vi har mindre ägg än vad vi hade sist jag kollade i går kväll."


"Åh, Nancy har säkert redan ätit och därmed använt dem. Vad duktig hon är som kan gå upp tidigt på morgonen och laga maten själv fastän hon är så gammal!"
   


Wendy bestämmer sig för att äta flingor till frukost istället för att äta pannkakor, som hon tänkte göra.

"Mums, de var goda. Men var sjutton tog den där Gina vägen egentligen? Bara försvann hon eller vad? Var är hon nu? Tillhörde hon någon?"
 
"Och, mitt livs fråga: Vem är min mamma och var är hon nu? Faktum är, jag har inte ens någon aning om varför hon lämnade mig. Allt är bara ett mysterium. Gaah! Allt i hela mitt liv är ett mysterium! Gina, hon i morse, mamma..."


Wendy äter sin frukost snabbt för att slippa alla tvångstankar och klär sedan på sig och börjar sedan diska. När hon är klar går hon ut till trädgården för att kolla vad Nancy gör.
 

- Nancy? Vad håller du på med?

  Nancy: - Jamen det ser du väl? :)

- Aha... Plantorna!


- Japp! Vi har lämnat stackarna alldeles för länge, så de mår inte så bra just nu.

- Men Nancy... Ska du fixa allt helt själv?


- Ja? Det borde väl gå?

 


- Haha, nej du Nancy, det kommer du inte leva längre av. Jag hjälper till!

- Vad snäll du är Wendy.

  Nancy och Wendy går länge runt i trädgården och tar hand om alla plantor. De säger inte mycket, men har inte så mycket emot det.

- Väldigt fint väder idag.

- Mm.


Wendy får plötsligt syn på ett visst objekt...
"Vad är det där?"


- Nancy? Vad är det där?

- Vadå?
  Nancy går fram till Wendy för att se vad hon menar. 

- Den där! Är det en gravsten?

Nancy stirrar på den länge.

"Det är helt otroligt... Jag hade nästan glömt under den tiden hon har varit här."   

- Mm.

- Till vem? Flämtar Wendy.
     

Nancy svarar inte utan återgår till trädgårdsarbetet. Det tar ett tag för Wendy att inse att...


... Hon gråter...


OKEJ OKEJ! Jag vet! Otroligt failade tårar i slutet... Men de var de bästa jag kunde komma med, så...

Lämna gärna en liten kommentar om vad ni tyckte! :) Sen förresten vet jag inte om jag ska ha fasta dagar för historierna längre... Jag följer ju dem aldrig ändå. Jag kan väl göra dem lite när jag vill... 

Av Fanny - 24 mars 2012 11:20

Jag har då laddat upp Wendy från min historia om henne på Thesims3.com Exchange! Det enda som krävs för att ladda ner henne är ett konto med ett registrerat The sims 3 där på sidan, det är alltså gratis :3 Håller även på att ta bilder till del 19 just nu, så den kommer senare idag!



Klicka på bilden för att komma till nedladdningssidan. Typiskt att hon var tvungen att se så sur ut på stillbilden...


Okej, okej, jag vet att jag brukar rekommendera att inte ladda ner saker från Exchange, men det är mest för att man aldrig riktigt vet vad det är man laddar ner - vad som helst kan laddas upp på Exchange utan någon som helst kontroll! Men mina saker är säkra att ladda ner, var bara försiktig när du laddar ner dem som innehåller mycket nedladdat innehåll, eftersom ditt spel kan överbelastas om du har för mycket! Wendy innehåller inget sådant, så om du kör cc-free är det ingen fara att ladda ner. Btw, jag heter Fantabest där om ni känner för att ladda ner mer prylisar från mig. :3 Rekommendera gärna något också så blir jag glad! :D


Anyong until next time! (anyong betyder hej och hejdå på Koreanska)

Av Fanny - 19 januari 2012 18:45

Du hittar alla tidigare delar här! (nya läsare, läs från del 1 tack!)


Denna del har mer fokus Nästa del kommer på söndag om ingenting förhindrar detta!


Färger:

Wendy - Röd

Sandi - Ljusblå

Nancy - Brun

Alice - Rosa

Amelie - Grönblå


Wendy somnade direkt den kvällen. Det hade inte hänt så mycket, hon var bara extra trött.

Nancy däremot satt nere på undervåningen och läste länge. Hon hade tänkt gå och lägga sig så hon bytte om till nattlinne, men boken var för fängslande...

Men eftersom Nancy var den mest utmattade i hela "Familjen" så somnade hon på soffan, såklart.

Alice: "Whoa. De har faktiskt gjort om en hel del. Det är ju självklart fint, men huset innehåller liksom inte samma charm som det gjorde när jag var liten... Hur kunde jag ha missat det när jag var här sist?"

"Jag vill se mig omkring ordentligt nu när jag har chansen med dessa starka ögon. Jag går upp på övervåningen..."

Alice ser Nancy ligga och sova från trappan, men hon vet att hon sover djupt.

"Jag hoppas att hon fortfarande sover när jag kommer tillbaka. Annars blir det problem..."

Alices fötter, som har gått i denna trappa mååånga gånger, når övervåningen.

"Det här är nästan chockerande..." 

"Åh, nej. Det är ljust ute redan. Hoppas de sover länge. Ska bara titta i mitt gamla rum innan jag ger mig av..."

"Dörren är öppen. Jag går in."

"Jag... Kan inte... Ändringarna är så... För mycket bara... Är det Weronica som bor här, eller vad hette hon? Kommer bara ihåg att det började på We..."

Men Alice har otur. Just då vaknar "Weronica"...

Wendy: - Hallå, Nanc...?

"Vem sjutton är det där?! Jag känner henne inte... Men ändå är hon bekant..."


Då ser Alice att Wendy är vaken...

"Nej! Nej! Hon ser mig... Det var detta som absolut inte fick hända. Måste använda mig av Amelies teknik, även om jag inte får... BORT! BORT BORT BORT!"

Alice har ändå lite tur - Tekniken funkar. Hon transporteras där ifrån.

- Vad sjutton var det där...? Mumlar Wendy för sig själv. "Säkert bara min fantasi igen..."

"Jag går och fixar frukost."

Alice kommer till den så kallade "Platsen vi alla kommer ifrån".

"Det var nära ögat..."

"Fast jag är i enormt trubbel just nu. Jag har blivit sedd OCH använt tekniken..."

"Tänk om jag sviker Amelie nu? Vad sjutton gör jag då? Jag kanske inte får vara på jorden i skepnaden vi alla föredrar... Men hon såg mig inte om hon var på jordklotet ju. Hoppas, hoppas, hoppas att hon var där..."


Amelie är faktiskt på jorden, så hon har inte fått veta vad som har hänt med Alice. Hon pratar lite skämtsamt med en "kollega" i telefon, trots att hon har lite problem med att förstå sig på telefoni...

Amelie: - Men vadå, vad ska jag göra åt det tycker du? Haha!

- Men seriöst nu. Vad har hänt medan jag var borta?


- Vadå? Alice? Har hon seriöst råkat i trubbel igen?!


- V... Va? Har hon?!

- Vänta, berätta med detaljerat... 

- Jadå, jag lyssnar.

"Alice ligger i sååå mycket trubbel just nu. Mer än vad hon anar."


Av Fanny - 30 december 2011 17:28


Yeeeey! Min lösning var att avinstallera husdjur och fortsätta med stadsliv, nu funkar det i alla fall (puh!). Det blir dock ingen Gina i berättelsen på ett tag...


Tidigare delar här! Läs dem innan du läser denna del, om du är en ny läsare.


Färger:

Wendy - Röd

Sandi - Ljusblå

Nancy - Brun

Alice - Rosa

Amelie - Grönblå

Gäst: Nina, lila


Nina:
- Blev det bra tycker
du?

Wendy: "Hon fönade håret också. Nancy kommer hem i kväll... Tänk om hon förstår att jag har varit hos frisören?"

"Fast färgen blev ju bra. Nu slipper jag gå med det där gula håret! Hur har jag kunnat gå runt med det i hela mitt liv?"

- Det blev jättebra! Tack så mycket. Du är jätteduktig frisör.

- Alright, då kör vi det sista. När färgade du håret sist?

- Jag har inte färgat det...

- Säker? Jag har då aldrig sett gult hår.

- Jag är bergsäker. Jag föddes så.

- Du, jag måste skynda mig hem. Kan vi inte bara ta betalningen nu?

- Absolut, det blir 125 §.

Wendy betalar för hårfärgningen och springer hem för att hinna laga mat till Nancy.

"Föddes med den hårfärgen? Det är inte möjligt. Tänk om hon är... Nej, det går ju inte..."

"Skönt, jag verkar hinna hem före Nancy. Jag måste börja laga maten nu..."


"Hoppas den här blir bättre än den senaste måltiden jag lagade åt Nancy. Annars kommer hon aldrig låta mig laga maten igen, haha."


Wendy lagar maten, och det ser ut att bli bättre denna gång.


Nancy: "Äntligen hemma. Nu slipper jag Emmas nya man. Vad jobbig han var... Hennes gamla var så otroligt mycket bättre..."

- Wendy! Jag är hemma!


- Hej Nancy! utbrister Wendy och kramar om henne. Har du haft det bra?

- Ja då.

- Jag har precis lagat middag. Ska vi äta?

- Vad för mat?

- Tortellini! Det är väl gott?

- Eeh Wendy... Din matlagning....

- Lugn Nancy... Hört talas om uttrycket "man lär sig av sina misstag"?
- Då så!

Trots Wendys försäkring tittar Nancy lite skeptiskt på tortellinin.


Wendy däremot sätter glupskt i sig maten.

- Kom igen nu Nancy, det är inte livsfarligt! Det var gott faktiskt.

- Lugn, jag äter nu!

"Hoppas jag överlever..."


- Det var faktiskt gott Wendy. Du överträffade mina förväntningar!

- Vad var det jag sa!
"Men inget om håret?"



Av Fanny - 13 december 2011 19:49

Hehehhehe! Det blev inte alls en minihistoria! Det blev den riktiga! Glad Lucia gott folk!


Tidigare delar finns här. Läs dem först om du inte har gjort det!


Färger:


Tre nya färger i denna del.


Wendy - Röd

Sandi - Ljusblå

Nancy - Brun

Gina (tankar) - Lila

Alice - Rosa

Amelie - Grönblå



Alice: "Det känns så annorlunda att ha fötterna på marken igen. Eller tja, inte direkt på marken. Skorna är i vägen. Så otroligt obekväma de är. Men jag får inte ta av mig dem. Jag ser redan onormal ut som det är..."

Wendy: - Ja, du. Gina, du får sova här i natt. Jag vill inte heller det, men du måste. Nancy är allergisk...

Gina: "Ja, ja. Så efterbliven är man inte om man är hund. I alla fall inte om man är en hund som jag. Jag vet allt."

- God natt, lille vännen.

"Hm... Jag minns inte ens hur man gläfser som svar. Måste träna."

Wendy går upp på övervåningen för att lägga sig.


Men när Wendy vaknar på morgonen är Gina inte där. Hur hon än letar finner hon inte ett spår av henne.

"Gud, så märkligt."

- Har jag gjort något fel? 


Amelie: - Tja, hur ska man säga det? Jag gav dig ett uppdrag som du ska fullfölja. Det har gått en månad och du har inte åstadkommit något som väcker mitt intresse.


- Jag fattar allvarligt talat fortfarande inte varför vi gör detta. Ingen av dem är redo och jag kommer inte att åstadkomma något vidare tills jag får...

- Du får inte, Alice. Det är för riskabelt, och det vet du redan.

- Men hur sjutton ska jag lyckas göra det som...

- Du fixar det. Det kan ta tid, men du fixar det.


- Men... Hon är så ung...

- Men hon är stark. Titta på vad hon har gått igenom så här långt.

- Det är det jag menar! Hon har gått igenom så mycket, hon klarar inte av mer just nu. Vi kan väl i alla fall vänta tills den äldre...?

- Vi har inget att förlora, allra minst en människa av vikt! Hon är gammal, men viktig.


- Okej då, jag ger mig. Hur ska jag göra då?

- För dem samman. Allihop.

- Hur...?

- Leta upp dem. Du vet var de två första är. Det blir inte svårt att hitta den tredje.


- Okej... Jag förstår hur jag ska göra. När ses vi nästa gång?

- Samma tid, samma plats, samma datum. Bara en månad fram.

- Okej.

- Och då vill jag att du har åstadkommit något.

- Jag lovar... Frun.

- Du får kalla mig vid namn nu.

- Självklart... Amel... ie.

Välkommen!



Välkommen till FantaSims3, Fantas simsblogg! Jag som driver bloggen heter Fanny, men jag kallas Fanta, och jag är tretton år gammal. Men denna blogg är inte om mig, den är om spelet The sims 3! Här delar jag så ofta jag kan med mig av allt möjligt rörande spelet.

Om du vill veta mer om bloggen, klicka här!

   

Hjälp att få

Har du problem med ditt spel? Vill du ha hjälp? Behöver du ett tips? Jag kan försöka svara på dina frågor!

 

Tänk bara på att alltid googla eller söka i bloggen innan du frågar, att beskriva ditt problem så gott det går och att läsa min FAQ innan du frågar. Då blir det mycket lättare för mig att hjälpa till och hinna svara på allas frågor!

 

Ställ din fråga här:

1 723 besvarade frågor

Gilla och följ

         

Nedräkningar

Fanta undersöker...

Längtar du efter The sims 4?
 Ja, jag är så exalterad!
 Ja, det verkar väldigt kul.
 Det verkar bra, men jag vill veta mer först.
 Nja, är inte så intresserad.
 Nej, jag vill inte ha det.

Kontakt

 

 

Det finns många sätt att nå mig på, det bästa sättet är att skicka en kommentar eller fråga på bloggen men om du inte vill det står min mailadress ovan.

 

thesims3.com heter jag Fantabest, bli gärna vän med mig där! Dock är det bäst om du inte ställer frågor där, du har betydligt större chans till svar på bloggen, i mailen eller på bloggens Facebook.

Läs om...

Lämna ett avtryck

Letar du efter något?

Om det är något speciellt du vill leta efter, sök upp det i sökrutan så letar den efter inlägg jag har skrivit med det temat! Om du t.ex. vill veta om Vampyrer, sök på "Vampyr" så kommer det upp inlägg om just vampyrer.

Sök alltid innan du ställer en fråga i frågerutan!

Det senaste!

Arkiv

Bra nedladdningar

Tidigare år

Copyright

Allt på bloggen ägs av mig om inte annat anges och får absolut inte kopieras utan tillstånd.

 

Jag äger inte något av The sims 3, det är ett varumärke tillhörande EA.


Skapa flashcards