Tjena! Jag fick faktiskt The sims Medeltiden (samlarutgåvan <3) i julklapp. Just nu håller det på att installeras! Så jag undrar lite snabbt bara: Vill ni att jag ska skriva om det? Det kommer såklart inte att ersätta bloggandet om The sims 3, och det kommer inte vara lika mycket Medeltiden som det är "vanliga" sims. Svara i kommentarerna, jag vill ju inte blogga om något folk inte gillar!

Om någon undrar vad som förutom spelet hänger med samlarutgåvan:

 

Man ser min fot längst ner i bilden ó.Ó

 

Förlåt om bilden blev lite stor... I alla fall, det innehåller en affisch, en soundtrack-skiva, en papercraftplumbob, ett häfte med random medeltidsbilder och några små... dekaler? Jag vet faktiskt inte vad det ska föreställa, haha. Om någon vet får ni gärna säga till :P

Ni som har The sims Medeltiden, är det kul? Jag har rätt höga förväntningar faktiskt...

Hej!

Jag vill bara passa på och hälsa er en sjukt god jul, för det förtjänar ni verkligen, grymma som ni är! Hoppas ni får en underbar dag med mycket pepparkakor, varm choklad, god mat och presenter (som såklart innehåller precis vad ni önskade er). Nu låter jag himla cheesy, men det är inte så mycket att göra åt :P

Förresten! Om ni inte har sett den här videon, KOLLA PÅ DEN. Den är grym, även om man typ inte kan göra 98 procent av det man ser i filmen.

Några gratis julsaker från Store:

 

Klicka på bilderna för att komma till nedladdningssidan!

 

   

Ha en extremt bra jul!

 

Jag satt ju i bilen hela dagen igår (fast nu är jag äntligen framme!) - och såklart gick en massa, massa tid åt att spela sims. Spelade nästan hela dagen, dock utan Årstider eftersom det inte vill installeras på min bärbara dator. Men jag tänkte dela med mig av en sim jag gjorde igår, en häxa! Hon innehåller inget nedladdat innehåll, så ni behöver inte vara oroliga över att förstöra datorn ifall ni laddar ner henne. Hon innehåller inget Storeinnehåll heller.

Ylwa Westin

Ålder: Ungdom

Egenskaper: Bokmal, Grubblande, Gröna fingrar, God, Ensamvarg

Undertyp: Häxa

Livslång önskan: Den perfekta trädgården

 

Vardagskläder

Hår - Destination Världen

Glasögon - Grundspelet

Klänning - Övernaturligt

Skor - Grundspelet

Naglar - Övernaturligt

 

Finkläder

Klänning - Leva livet

Skor - Grundspelet

Sovkläder

Morgonrock - Grundspelet

Idrottskläder

Tröja - Husdjur

Byxor - Grundspelet

Skor - Grundspelet

Badkläder

Baddräkt - Grundspelet

Jag blev faktiskt rätt nöjd med henne! För en gångs skull lyckades jag skapa något lite mer unikt, haha. Av någon anlening påminner hon mig lite om Cora dock... Haha, det kanske är för att de har liknande personlighet och samma runda utseende? Jag gillar verkligen det utseendet och den personligheten hos simmar, så jag kan garantera att Cora och Ylwa inte är de enda i mitt spel som ser ut och beter sig så. ;)

I alla fall! Ylwa bor i Moonlight Falls, och i mitt spel är Ylwa för tillfället en spåtant (nivå 2). Hon jobbar där bara för att få ihop tillräckligt med pengar för att sedan kunna leva på alkemi och trädgårdsarbete - dessa två färdigheter jobbar hon mycket på att förbättra. Hon har nivå 4 i alkemi och nivå 3 i trädgårdsarbete.

Ylwa är även en riktig samlare, hon har hittat en massa stenar och har redan 4 unika frön i sin katalog (vilket är en av anledningarna till att jag jobbar hårt med att få upp hennes trädgårdsarbete-färdighet - det kan ju vara pengaträdet eller något i den stilen!), plus en hel del ovanliga fjärilar. Hon spenderar även en stor del av sin tid runt elixirboden, då det finns mycket saker att samla in där.

Ylwa känner inte så många i staden: Bara sin chef, kronofogden som kom hem till henne för ett tag sedan (förlåt Ylwa...!) och en brandman. Jag funderar på att låta henne gifta sig med brandmannen, som för övrigt är vampyr, och försöka skaffa pyromanbebisar, men det får vänta ett tag...

Fler bilder på Ylwa:

 

                   

Om ni vill ladda ner henne, klicka här nedanför:

Ni får göra precis vad ni vill med Ylwa i ert spel, så länge ni inte själva laddar upp henne och säger att det är ni som har gjort henne. Det är inte heller okej att göra om henne lite och sedan ladda upp henne. Nåja, hoppas ni gillar henne! :)

Det här är ju ingen IRL-blogg, men jag tycker ändå ni borde få veta att I morgon, fredag, ska jag åka till Italien för att fira jul med ett par släktingar som bor där. Vi ska bila eftersom min hund inte kan åka flygplan - så det blir förmodligen ingen mer uppdatering förrän på söndag eller lördag. I Italien har jag väldigt dåligt internet som kan kollapsa mitt i alltet och sluta fungera, så om jag försvinner igen har ni en anledning. Däremot kommer jag försöka uppdatera så mycket jag kan på julafton eftersom jag känner hur blogglusten smyger tillbaka! (notera försöka, jag lovar inget)

I alla fall! Nu går vi till det som det här inlägget handlar om. Jag laddade hem Monte Vista för inte så länge sedan, och jag tänkte ge er en minirecension på den! Det jag menar med minirecension är att den inte vara så detaljerad som de vanliga recensionerna, då det inte har lika mycket innehåll som ett vanligt expansionspaket. Det kommer mest vara bilder och vad jag tycker om den.

Bilder

Alla bilder är tagna av mig, och får inte kopieras utan tillstånd! De är inte redigerade, så var inte rädda för att jag försöker lura er eller något... Nä okej det var inte kul min humor suger

Hela staden uppifrån.

Mysig fiskeplats.

 

Ett stadshus som liknar en kyrka något.

En lite ödelagd strand.

Mer stadsvy!

Ett typiskt italienskt hus. (tro mig, de flesta hus i IRL-Italien ser faktiskt ut så här!)

Ett lite pampigare hus.

Mysigt café. Ååh, vad jag skulle vilja sitta där just nu...

I mitten av Monte Vista finns ett litet "torg".

Här finns de flesta allmäna platserna, såsom matbutiken, men det bor även många invånare här.

För de sociala finns det såklart en lite mer allmän strand!

Idrottsarenan tar i denna stad form av Collosseum. Väldigt coolt om du frågar mig!

Utsikt från ett hus.

Närmare blick på "Torget".

Monte Vista består, precis som verkliga Italien, av en hel del berg!

Ett gäng broar.

Premiuminnehåll & objekt

Denna stad kommer med ca 60 föremål (om man räknar med de allmäna tomterna, t.ex stadshuset - de flesta är sådana objekt), varav en av dessa är Pizzaugnen. Ett nytt premiuminnehåll. Den kostar 1200 simdaler, och finns i köpläget! Med denna ugn kan dina simmar laga pizza, och en massa annat.

Tyvärr har många fått problem med denna ugn, jag kunde t.ex inte använda den ens en gång. Jag kunde bara placera ut den! Om det blir samma sak för dig, prova att avinstallera Monte Vista och sedan installera det igen. Faktan om ugnen (om man bortser från dess kostnad) har jag hämtat här ifrån. 

Din sim kan laga:

- Lantbröd

- Frukost-calzone

- Ostbröd

- Lantbröd

- Vitlöksbröd

- Ensam för alltid-calzone (bara jag som blir påmind av "Forever alone"...?!)

- Köttfrossa-calzone

- Vedugnslasagne

- Gräsätarens lasagne

- Extra ostig pizza

- Kombinationspizza Margherita

- Pepperonipizza

Kläder & hår som följer med:

Större bilder? Klicka på dem.

         

 

Åsikt

Jag gillar verkligen den här staden. Den är otroligt fin och välgjord, speciellt för mig som älskar Italien! 

... Men jag tycker absolut inte att den är värd så mycket den kostar. Ingen av världarna är det, egentligen, de är så otroligt dyra! Tacka vet jag piratkopiering *hostar*... Men om du har hur mycket pengar som helst som du verkligen måste använda till en stad (ser dock inte varför det skulle vara så för någon), köp Monte Vista, Lucky Palms eller Hidden Springs. De är nog mina favoriter bland de nedladdningsbara städerna.

Plus

- Staden är över huvud taget väldigt fint gjord. De har verkligen lyckats med att få med den Italienska känslan och arkitekturen.

- Jag gillar att staden är lite utspridd i olika "kvarter", alltså att det t.ex finns en stadsdel och en helt avlägsen del med typ två hus. 

- Jag älskar att de har inkluderat Colosseum i det hela! Att Eiffeltornet finns i sims-frankrike är inte samma sak, för det kan man inte interagera med - men detta kan man göra med Colosseum. Observera dock att det har samma funktioner som en vanlig atletisk byggnad, så du kommer inte kunna göra något turist-aktigt med den!

- Jag tycker om kläderna man får, men det kunde ha funnits lite mer.

Minus 

- Alla simbiografier är likadana om man bortser från att de är olika beroende på om det är en kille eller tjej - det står något i stil med Denna sköna dam är glad över att få bo under Monte Vistas skinande sol. Detta är tyvärr ett ganska stort minus för mig, för jag älskar att ta reda på saker om alla simmar i staden och det är väldigt svårt om de inte har någon biografi.

- En pytteliten detalj jag stör mig sjukt mycket på: De har döpt en pool till något med "Siesta". HALLÅ?! Siesta är från Spanien, inte Italien! Det vet väl till och med folk som inte har varit i Italien. EA kan väl försöka läsa på lite innan de gör en Italiensk stad...? Typiskt amerikaner... Jag vet att det är en liten onödig smågrej som jag säkert är den enda som stör mig på, men jag tycker faktiskt att sånt är viktigt.

- Det är dåligt att pizzaugnen inte funkar för alla. Alltid dessa buggar...

Betyg: 4/5

Ladda ner

För att ladda ner den lagligt, tryck HÄR. Tyvärr finns den inte att köpa för Simpoints, utan bara för riktiga pengar (den går dock att köpa både online och i affär). Just nu är det rea och Monte Vista kostar 133,60 kr, men från och med den 6 januari 2013 kommer den att kosta 167 kr.

För att ladda ner den gratis (dock olagligt, så ladda ner på egen risk - jag ansvarar inte över eventuella problem), tryck HÄR. Lösenordet är thesims. Det är en RAR-fil, så du installerar världen på samma sätt som du installerar saker från Anubis. Klicka HÄR om du inte vet hur man gör det!

God jul på er!

Just nu har jag inte så stor blogglust. Jag har jättemånga ämnen att skriva om, men jag har liksom inte lust eller ork att faktiskt göra det. Jag har typ sju halvskrivna inlägg som jag verkligen inte orkar göra klart, och det blir ju inte bra ifall man måste tvinga fram inlägg. Det, my friends, är den simpla anledningen till att det är dålig uppdatering.

En bild från min "Photoshoot" till julheadern. Känns som om min sim behöver träna lite på skridskor innan hon börjar styla och åka på ett ben...

Annars har jag skapat en Tumblr, eller en Simblr som det kallas ifall den handlar om sims. Om ni inte vet vad en Tumblr är så är det som en blogg, fast man lägger upp bilder (och kan s.k "Reblogga" andras) och kan följa varandras bloggar. Jag tänkte att det vore ett bra ställe att dela med mig av simsbilder, så det inte blir för mycket bildbombar här. Den heter i alla fall Fantasims3.tumblr.com och du kommer dit genom att klicka HÄR. Om ni också har Tumblr, följ mig vettja - jag följer oftast tillbaka om Tumblr-bloggen handlar om sims!

Tidigare delar:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14
Del 15 Del 16 Del 17 Del 18 Del 19 Del 20 Del 21 Del 22 Del 23 Del 24 Del 25 Del 26 Del 27 Del 28 Del 29

Ingen av er kommer att läsa det här, ni vill ju bara läsa historien. Men jag vill bara säga tack. För att ni har följt Wendy så länge, för att ni har uppskattat historien. För att ni har givit mig så fina kommentarer, och för att ni har stöttat mig att fortsätta (och stått ut med min oförmåga att göra delarna i tid). Jag kommer att sakna Wendy så sjukt mycket och var faktiskt nära på att gråta när jag insåg att nu har jag skrivit klart den sista delen, och jag kommer aldrig mer få göra en Wendy-del. Fast samtidigt känns det skönt, av någon konstig anledning. Jag kommer ihåg när jag skrev del ett, så ofattbart att det var så länge sedan. Det känns som igår, men samtidigt som om det var fem år sedan. Wendy var min första historia, och det är alltid något speciellt med det första. Nu är det slut. Men jag vill att det ska sluta nu, för historien vore inte samma sak om den fortsatte efter det här. Jag hoppas verkligen att den här delen lever upp till era förväntningar!

Jag kommer dock inte kunna låta bli att smyga in Wendy lite här och var, så helt slut är det inte

- förvänta er att se henne igen. Men i en annan form.

Men tack, tack, tack, gånger en miljon.

 

Del 30. Avslutet.

 

 

Plötsligt börjar Andrea också gråta.

- Va?! Vad händer?! Frågar Wendy. Hon är förstummad.

 

 

- Jag... Jag hade en dotter som hette Wendy. Men hon...

 

 

Wendys hjärta dunkar snabbare än den snabbaste gallopphingsten när pusselbitarna snabbts läggs ihop i hennes huvud. Hon börjar inse: Andrea är hennes mamma....

 

 

- ... Men hon dog för några år sedan, mumlar Andrea.

Wendys hjärta stannar genast, och sedan sjunker det så att det känns som om det är ända nere vid midjan.

Det var inte hon, tänker Wendy i panik. Andrea hör till en annan familj.

 

 

- Hon blev bara tretton år... Snyftar Andrea, mest för sig själv.

 

 

Det är klart, tänker Wendy tjurigt. Det är ju så uppenbart. Jag kommer aldrig hitta min familj igen, hur jag än försöker. Hur skulle jag kunna springa in i henne, bara sådär? Det finns ingen logik i det hela, sån tur har inte jag. Hur kunde jag seriöst tro att det var min mamma...

Andrea ser hennes besvikna min.

- Va... Wendy? Vad är det?

Wendy svarar inte.

- Ååh... Såklart. Du trodde att jag var din mamma... Eller hur?

Wendy svarar inte.

 

 

- F-förlåt... Stammar Andrea. Hon får panik, hennes hjärta bultar när hon börjar inse vad hon har gjort. Hon måste ha blivit så besviken... Tänker hon.

 

 

Jag måste göra något åt det! Tänker hon i panik. Sedan säger snabbt det första som faller henne in.

- Du kommer förmodligen säga nej till det här, men... Vad sägs om att vi startar ett nytt liv tillsammans? Säger hon snabbt och ivrigt, knappt så att Wendy hör henne.

Hon stirrar chockat på Andrea. Det var då inte vad hon hade förväntat sig.

- Det känns ju som om vi båda behöver en nystart, fortsätter Andrea, lite lugnare den här gången. Hon vet att det kanske var fel sak att säga vid fel tidpunkt, men hon kan inte ångra det hur hon än försöker.

Hon räddade ju mitt liv faktiskt... Tänker Wendy långsamt. Just nu behöver jag verkligen en familj. Och vad vore bättre än en kvinna som har förlorat allt hon äger på precis samma sätt som jag?

- Visst... Det låter bra, säger Wendy och ler. Det är första gången på hur länge som helst.

Andrea skiner upp och hon kan inte heller låta bli att le. Hon hade verkligen inte trott att hon skulle ge med sig så lätt.

- Vi ska hitta ditt hus, Wendy. Vi startar ett nytt liv tillsammans. Ett normalt liv. Vi blir en familj.

- Det... Det låter som rena rama drömmen, snyftar Wendy. Men nu är det glädjetårar.

Sedan reser de sig och kramar om varandra hårt. De står och kramas hur länge som helst. De är lyckligare än de någonsin varit.

Samtidigt hos Zandra, som jobbar på

restaurangen Wendy försökte söka jobb på...

 

 

- Hallå? Det är Zandra Kellkrok...

 

Va? Diskarna? Strejkar de? Skojar du med mig?

- Vaa?! Tills i morgon?

- Visst, visst... Jag fixar någon tills i morgon.

Zandra lägger surt på.

Diskarna på restaurangen hon jobbar på strejkar, och hon kommer att bli av med jobbet ifall hon inte fixar en ny förrän i morgon.

Då minns hon flickan som hade sökt jobb hos henne för bara några dagar sedan. Hon som så otroligt gärna ville ha jobb...

Jag måste ge henne en chans. Man behöver ju ingen utbildning för att diska...

 

 

Zandra börjar genast ringa upp Wendy, så desperat är hon. Men ingen svarar. Istället möts hon av tonerna som säger att telefonen man ringt för tillfället är avstängd.

Då får jag gå hem till henne istället, det är mitt enda val. Om jag inte hittar en diskare tills i morgon kommer jag förlora mitt jobb...

 

Zandra letar upp kontaktuppgifterna på sin dator...

... och tar sedan sin bil och raketkör bort till adressen. Det kommer att chocka henne något så otroligt, tänker hon. Men förmodligen och föhoppningsvis blir hon bara glad...

Väl framme - det låg inte så långt bort som hon trodde - springer Zandra fram till dörren och ringer på. Men ingen svarar.

Kom igen nu! Någon måste väl vara hemma?! Ett småsyskon eller något i alla fall...

Men nej, hon får fortfarande inget svar.

Efter att konstant ha ringt på klockan i säkert tio minuter går Zandra in - dörren är öppen. Det är något som förbryllar henne. Om man går ut låser man väl dörren efter sig?

- Hallå?!

Men hur Zandra än letar hittar hon ingen. 

Ahh... De har en trädgård också. Hon är säkert där, det förklarar varför dörren var öppen, den här dörren är öppen och de inte hör dörrklockan...

Zandra går ut.

... Men ingen är där. Det enda hon ser är en otroligt stor gravplats, vilket gör henne otroligt ledsen. Men hon hittar även fotspår i jorden, som fortsätter upp mot skogen...

Vad lustigt... Zandra går fram för att inspektera jorden.

De ser ut att vara hennes... De är väl lagom stora för att passa en artonåring? Och det är stänk runt... Så mycket hade det inte stänkt om hon bara gick...

 

 

Vilket betyder att hon har sprungit upp i skogen och lämnat dörren upplåst?!

 

En halvtimme senare

 

 

- Hallå? Har jag kommit till polisen?

- Ja, vad kan jag hjälpa till med? Svarar kvinnan på andra sidan luren.

- Har ni kanske hört talas om en artonårig flicka vid namn Wendy Fork?

Hon hör hur kvinnan stelnar till.

- Ja. Hon är försvunnen sedan i förrgår, svarar hon med rak röst.

- Jag tror jag vet var hon är, säger Zandra upphetsat.

- Jaså? Muttrar kvinnan. Det hörs på hennes röst att hon inte tror på Zandra.

- Ja. Det kan nog ge er hjälp. Jag träffade henne för ett par dagar sedan.

- ...Jaså? Nu hörs det mer intresse i kvinnans röst.

- Jo... Hon hade sökt jobb hos mig. För några dagar sedan. Men hon fick aldrig jobb, hon hade ingen utbildning och några diskare behövdes inte, dessa hade vi fullt av. Hon hade inte ens gått i grundskolan. Nu har diskarna på restaurangen där jag jobbar börjat strejka, och då ringde jag henne för att ge henne ett jobberbjudande... Men ingen svarade.

- Jag bestämde mig för att gå hem till henne, men ingen var hemma och dörren var upplåst. Och ute i trädgården var det fotspår som ledde upp mot skogen... Det såg ut som hennes och som att hon hade sprungit.

- Jaha...? Det låter faktiskt rätt trovärdigt... Säger kvinnan på polisstationen.

- Ja, det måste vara så att hon sprang upp dit och gick vilse. Hon mumlade dessutom något om att hennes liv var misslyckat och att hon mådde dåligt när jag inte gav henne jobb... Hon kanske har något psykisk störning som får henne att vilja springa bort från alla tvångstankar.

- Tack för din information. Vi ska leta efter henne där.

Några timmar senare

 

- Mm. Vad gott det här är... Du har rätt. Äpplen är mycket godare när de är grillade. Det här med att leva i skogen kanske inte är så dumt som jag först trodde, bara man vänjer sig...

- Ja, eller hur? Vill du ha ett till?

- Gärna.

De sitter tysta och tänker över vad som precis har hänt medan de knaprar på maten.

Jag förstår inte, det är så ofattbart. En familj... Det är ju som i en saga, tänker Wendy.

- I morgon börjar vi leta efter ditt hus, säger Andrea muntert.

- Det låter toppen, svarar Wendy.

   

- Vad är det där för ljud?

- Lustigt... Låter nästan som en...

Wendy räknar snabbt ut att det är en...

- HELIKOPTER?! Tjuter båda samtidigt. När de kollar upp ser de, ja, det är en helikopter... En polishelikopter som börjar landa.

Två månader senare

 

- Okej, nu får du svara ärligt; Gillar du det här huset eller inte? Vi kan enkelt byta ifall du vill... Börjar Andrea, men Wendy avbryter henne.

- Äh, kom igen. Så kräsen är jag inte, det här ser ju ut som ett slott.

- Kom. Vi går in, säger Wendy.

När Wendy kommer in möts hon av en främmande lukt. Först blir hon förvånad, men sedan inser hon hur otroligt hemtrevligt det luktar.

- Wow...

Wendy går runt en lång stund och betraktar huset. Det är som om alla hennes drömmar har gått i uppfyllelse på samma gång (fast de har de ju nästan), så fint är det.

Efter att ha kollat runt ordentligt vänder sig Wendy mot Andrea med ett brett leende. 

- Det är underbart, mamma. Jag älskar det.

Wendy ser Andrea som sin mamma redan. De flesta tycker nog att det är lite konstigt att kalla någon man bara känt i några månader för något så stort som sin mamma, men efter att hon räddade hennes liv litar Wendy på henne mer än vad hon någonsin litade på ens Nancy.

- Skönt att höra, älskling... Svarar Andrea. Hon har också fattat tycke för huset. 

- Åh... Jag trodde aldrig jag skulle få bo i ett hus igen. Ännu mindre trodde jag att jag skulle få ha någon att dela det med, säger Andrea, tårögd.

- Det trodde inte jag heller, om jag ska vara ärlig, svarar Wendy.

De står bara och håller om varandra väldigt, väldigt länge. 

Sedan släpper de taget, för Wendy har precis insett en sak.

- Mamma! Herregud, jag har glömt berätta en sak för dig...

- Va?! Vadå?

- Jag... Jag har kommit in på en kockskola. Om bara fyra år kommer jag kunna jobba som en riktig kock på bistron här i stan!

- Men det är ju fantastiskt, gumman!

- Jag vet!

- Jag träffade också en tjej som heter Allison... Hon satt bredvid mig på provet, och hennes dröm är också att bli kock. Vi kommer jättebra överens och har precis samma humor! För första gången i livet har jag en vän...

- Åh, jag är så glad för din skull...

Nu när du läser det här är allt perfekt för mig. Som i en saga. Jag har en familj, även om det är en liten sådan, ett hus och följer mina drömmar. Även om mycket mer än hälften av alla mina drömmar redan gått i uppfyllelse.

Jag och mamma kollade upp det, och tydligen hade Sandi - min biologiska mamma - dött för inte så länge sedan på grund av psykisk sjukdom. Mamma blev helt förtvivlad och började komma med allt möjligt för att trösta mig, hon vet ju själv hur det är att förlora en familjemedlem.

 

 

Jag blev ledsen så klart, men beskedet berörde mig faktiskt inte så mycket: Jag hade några veckor tidigare åkt tillbaka till mitt och Nancys gamla hus för att samla ihop mina gamla saker och hittade en gammal låda med bilder från när jag var liten. Sandi såg så underbart glad ut, och man såg verkligen att hon älskade mig. I lådan hittade jag även dagbok hon skrev i under tiden vi fortfarande bodde tillsammans, och hon var så tapper (och bra på att skriva - jag funderar på att skriva en riktig bok utifrån det hon skrev, vid sidan av kockarbetet). Jag beundrar henne så. Hennes minne kommer att leva inom mig och den där lådan för evigt. Hon hade velat bli ihågkommen som den modigaste kvinnan i världen, och det kommer hon minsann att bli.

Mamma och jag har ju förstås dåliga dagar, dagar då vi minns allt som har hänt oss och inte orkar göra någonting. Men vi förstår varandra så bra, och den ena finns alltid där för att rycka upp den andra. Det är så underbart att någon äntligen förstår mig.

 

 

Av hela det här - hela mitt liv, menar jag då - har jag lärt mig att livet alltid kan gå vidare och att det alltid kan bli bra igen, hur hemskt det än är för tillfället. Att man måste vara stark och våga kämpa emot allt som kan tänkas dra ner en. Och om jag ska vara ärlig... Jag är glad att allt det här faktiskt hände. Hur konstigt det än låter.

 

S L U T 

Jag är så otroligt ledsen över den dåliga uppdateringen på senaste tiden, men jag har haft ganska mycket annat att göra och helt enkelt inte orkat skriva något. Sorry, ska försöka bli bättre.

 

Har din sim lite svårt att få en partner? Eller är det bara att den är för lat för att orka resa sig ur tevesoffan, slita sig från sitt favoritprogram på TV och gå ut och träffa någon...? Oavsett vad har The sims 3 Årstider en perfekt lösning: Denna lilla lösning kallas Onlinedejting. Hur patetiskt det än låter kan det väl vara värt ett försök...?

För att skapa en profil är det bara att skicka iväg din sim till en dator (om den orkar gå så långt från soffan, det vill säga...!) och välja Onlinedejting... och sedan Skapa profil. 

Det som kommer att synas i profilen är simmens egenskaper, favoriter och kroppstyp. Dessa kan du ändra på (dvs ljuga om) ifall du vill, men jag rekommenderar inte det då simmen du träffade online kanske blir missnöjd med vad de ser när de träffas på riktigt. Det enda jag gjorde var att "byta ut" min sims egenskap Inget sinne för humor mot Bra sinne för humor, lite riskabelt kanske men det första kändes inte så lockande.

OBS: Man byter alltså inte egenskaper, kroppstyp osv via profilen, utan det står bara något annat!

När du har haft din profil ett tag, glöm inte att kolla efter nya meddelanden. Någon kanske är intresserad av din sim? Det är rätt stor chans att din sim har fått något meddelande med en sim som skulle vilja lära känna dig. Var inte rädd för att neka, acceptera deras förfrågan! Efter ett tag kommer de förmodligen att ringa och fråga om ni ska göra något, annars kan du alltid göra det själv om din sim är av den modigare typen!

Ehm... Bara jag som skulle bli lite rädd om jag fick en förfrågan av en gammal gubbe som tycker att jag är "häftig"? xD

Om du är för otålig för att vänta på meddelanden kan du själv kolla in folks profiler. Hittar du någon du tycker om? Skicka en förfrågan till dem också!

Men var försiktig - ibland kan det hända att de som har gjort profiler inte alls är singlar. Det är rätt så stor risk för det, faktiskt! Kolla upp det innan du bestämmer dig för att börja flörta med simmen du träffade online, annars vet man aldrig vad för sorts otrohetsdrama kan uppstå. ;)

Men om du lyckas hitta någon bra kan faktiskt onlinedejting vara en rätt så bra funktion! Även om det kanske inte är något man skulle prova IRL...

Jag är rätt sur just nu, för på senaste tiden har jag upptäckt att väldigt många personer (eller så är det samma person, vad vet jag?) låtsas vara jag på andra bloggars kommentarsfält. T.ex har "jag" skrivit kommentarer där det står "Härmar dig lite :)" (med en länk till mitt Pefect Genetics-inlägg) på Saras blogg Simsdeluxe och "Skulle bara kika in :)" på en annan blogg som jag inte minns vad den heter. Dessa är alltså inte jag. Ni som har fått de kommentarerna, skulle ni kunna vara så snälla och ge mig den personens IP via frågerutan? Kommer inte svara på frågan, bara spara IP-numret till min dator så jag kan lista ut vem personen är. Eller ännu bättre, om du som låtsas vara jag faktiskt erkänner det! Ni/du behöver inte uppge namn, bloggadress eller någonting, bara erkänna att det var ni/du som skrev kommentarerna och att ni tänker sluta med det. Jag lovar att ni inte kommer få en utskällning, att jag hänger ut er eller något, vill bara veta vem det är som låtsas vara jag och att ni/du slutar med det. Tycker det är så kul att läsa mina läsares bloggar, men jag vill ju kunna kommentera dem också - utan att folk blir misstänksamma på att det faktiskt inte är jag som kommenterar.

Om någon av er har fått en kommentar från min bloggadress som ni är misstänksamma om, försök kolla på språket som denna kommenterare skriver med. Om det liknar mitt sätt att skriva kan ni vara rätt så säkra på att det är jag, men om ni är det minsta lilla osäkra är det bara att fråga mig så ska jag säga ifall det är jag eller inte! :) Däremot ställer jag aldrig frågor, bara till mina kompisars blogg Awesomesims när jag vill skicka ett privat meddelande till dem angående bloggen, så om ni har fått en fråga av mig (och jag inte har förvarnat er) kan ni vara 99 procent säkra på att det inte är jag som ställer frågan.

Till dig som låtsas vara jag: Kan du tänka efter lite? Jag vill kunna kommentera på folks bloggar, för jag vet hur glad man blir av att få en kommentar från en simsblogg man följer. Jag förstår att det kanske är en kul grej, men tänk lite: Om du fortsätter kommer jag inte kunna kommentera längre, vilket blir vädligt tråkigt av förståeliga skäl. Om vi båda fortsätter att kommentera måste jag hålla på och skaffa fram en massa bevis hit och dit att det faktiskt var jag som skrev kommentaren, vilket blir väldigt jobbigt för många. Om du slutar låtsas-kommentera kommer det bara bli tråkigt för dig. Är det verkligen värt att själv få ha lite kul för, vadå, fem minuter?, om det bara innebär att det skapar trubbel för andra? Tänk över detta lite, du får såklart bestämma dig för hur du vill göra: Men det kommer att vara väldigt själviskt av dig om du fortsätter, så att du är medveten om det.

Ville bara säga det :)

Till er som undrar om Wendy: Jag har inte så mycket tid för Wendy tyvärr och jag vill att den sista delen verkligen ska bli perfekt, så det kommer tyvärr ta ett tag innan det blir klart. Men jag ska verkligen försöka fixa den så snabbt jag kan. Förhoppningsvis dyker den upp i helgen.